Transport och klimathotet

aktiva om man jämför med många andra EU-stater. Det gäller i hög grad den
tidigare socialdemokratiska regeringar men också, i viss mån, den nuvarande
borgerliga. Det betyder inte att frågan varit högprioriterad eller att prat om
solidaritet fått ett konkret innehåll.
Bland annat har Sverige dragit ned på ambitionerna att hjälpa fattiga länder
med teknikutveckling som minskar utsläppen av växthusgaser.
Sverige har dock varit relativt duktiga på att minska utsläppen från industri,
energiproduktion och jordbruk/markanvändning – och vi har haft fördelen att
ha lättillgänglig, fossilfri, vattenkraft, kärnkraft och fjärrvärme. Vi har också
stora skogar som absorberar CO 2 . De räknas dock inte in i våra nationella
åtaganden. Sverige har också byggt ut system för fjärrvärme som oftast drivs
med olika former av biobränslen.
Därför blir också transporternas procentuella del av utsläppen i Sverige
ovanligt höga. Hela 40 procent tillskrivs transportsektorn.
Och 75 procent handlar om vägtrafik. Lastbilarna står för hälften av vägtrafikens
utsläpp.
Om Sverige ska minska utsläppen av växthusgaser drastiskt kommer därför
lastbilstrafiken i centrum i högre utsträckning än i andra länder.
Möjligheterna att göra något hänger dock intimt samman med EU och EU:s
regelverk. Rent tekniskt och logistiskt finns det ganska stora möjligheter att
styra utvecklingen. Frågan blir om sådana åtgärder står i strid med EU:s regler
om fri rörlighet.
Geografiskt sett är Sverige närmast en ö, omgivet av vatten. Det ger dels
utrymme för mer kustsjöfart, dels utrymme för krav på omlastning till järnväg
vid våra gränshamnar i främst Syd- och Västsverige. Eftersom merparten av
godset kommer i trailrar och containrar kan det också lastas på både järnväg
och lastbilar.
I den bästa av alla världar läggs allt importgods som ska transporteras längre
sträckor på järnväg för att sedan fraktas till väl fungerande noder/kombiterminaler
där ett eller flera åkerier tar över med väl samordnade system för direkttransporter
till kund eller för frakt till lager och terminaler. Där samordnas
distributionen till de slutgiltiga kunderna och när så är möjligt läggs godset i
lättare distributionsbilar med motorer som inte släpper ut klimatpåverkande
avgaser.
Det är dock tveksamt om ett sådant system är förenligt med EU:s regler om fri
rörlighet. Ett medlemsland har ingen självklar rätt att stoppa godsströmmarna
vid den egna gränsen och dirigera godset mot ett visst transportslag eller mot
vissa åkerier. Det är också tveksamt om man kan tvinga fram en samordning i
offentlig regi, när det finns konkurrenter som också gör anspråk på att få lägga
anbud på körningar. Det gäller även om det svenska järnvägsnätet anpassas till
45
TRANSPORTsida 3-51.indd 45 04-17-2013 10.40.43