Transport och klimathotet

Det är naturligtvis ingen enkel sak. Mycket talar för att klimatförändringen
inte kan hanteras utan omfattande förändringar av vår ekonomi och vårt samhälle.
De senaste finanskriserna visar hur bankernas oförsiktiga utlåning i kombination
med gränslösa kapitalrörelser sätter politiken ur spel. Vi får en ordning där banker
och andra finansieringsinstitut får en så dominerande ställning att det snarare
är kapitalägarna som styr politiken än politiken som styr kapitalägarna.
Behoven av satsningar på klimatsmart teknik står i skarp kontrast till utvecklingen
av de faktiska investeringarna. Enligt Sternrapporten föll de offentliga
investeringarna i ”grön teknologi” med 50 procent mellan år 1980 och 2004.
Även de privata miljöinvesteringarna minskade medan pengarna även fortsättningsvis
rullar in i projekt som bygger på förbränning av fossila bränslen.
De privata företagens oförmåga att ta ett långsiktigt ansvar är en orsak till
att klimatarbetet i första hand bör drivas politiskt. Inriktningen handlar dels
om offentligt ägande av energiproduktion och transportsystem dels om att öka
kontrollen över hur privata företag använder miljöförstörande energi och slösar
på naturresurser.
Marknaden är duktig på att skapa tillväxt i ekonomin, men klarar den ett
långsiktigt ansvar? Problemet med de privata, företagsstyrda lösningarna har
formulerats så här i Sternrapporten.
”Privata företag fokuserar på privata kostnader för att tillfredsställa sina aktieägare.
Men detta kan leda till en större tonvikt på kortsiktiga vinster och minska
tonvikten på innovationer och på andra investeringar med låga kolutsläpp som
skulle leda till långsiktiga miljöförbättringar.”
Där ligger orsaken till att ITF och Transport ifrågasätt talet om ”grön kapitalism”
och handel med utsläppsrättigheter – som en huvudlinje i klimatarbetet.
De strategierna bygger på att företag kan fortsätta exploatera gemensamma
naturtillgångar hur som helst – bara de betalar lite mer för dem. Tanken är att
det höjda priset på exempelvis CO 2 -utsläpp, ska styra produktionen mot mer
miljövänliga produktionsmetoder och transportsystem.
Sådana ”marknadslösningar” är förmodligen otillräckliga. Klimatproblemen är
så allvarliga att det krävs mer av direkt politisk styrning och politiskt beslutade
investeringar utan krav på snabb avkastning. Sådant klarar inte ”marknaden”.
Samma kritik kan riktas mot handel med utsläppsrättigheter.
Rent konkret menar ITF att man på område efter område bör använda en metod
som kallas RSI, Reduce, Shift, Improve (Minska, Byt, Förbättra).
Analysmetoden kan användas på i stort sett alla sektorer som berörs av klimat-
och miljöprobem. Det gäller att analysera hur problemen ser ut och sedan avgöra
om tekniken kan förbättras eller om man kan byta ut den. Kanske måste man
minska användningen den klimatbelastande tekniken.
Ett sådant tillvägagångssätt leder till mängder av investeringar och massor av
48
TRANSPORTsida 3-51.indd 48 04-17-2013 10.40.44