Transport och klimathotet

De fem oljejättarna har en samlad omsättning på omkring 14 000 miljarder
dollar, vilket är närmare 30 gånger mer än Sveriges BNP. Samtidigt får oljeindustrin
omfattande statliga subventioner. Enligt World Energy Outlook subventionerar
olika stater i främst Afrika och Amerika oljekonsumtionen med
3500 miljarder kr per år. Om de skattesubventionerna tas bort skulle oljekonsumtionen
minskas med omkring sex procent, enligt samma källa.
Enligt ITF:s rapport om klimathotet får den globala oljeindustrin fortfarande
större statliga subventioner än de företag som utvecklar alternativa energikällor.
Samtidigt har de största västerländska oljebolagen, Exxon-Mobil, Shell och BP,
lagt ner sina avdelningar för utveckling av alternativa energikällor. Detta trots
att de har en avkastning på omkring 46 procent vid borrning efter gas och olja
plus 32 procent på raffinering och försäljning. 2006 uppvisade Exxon-Mobil
världshistoriens högsta vinst, 39,5 miljarder dollar.
Det finns alltså mycket pengar i företag som producerar energi. Men de
används till annat än att utveckla framtidsinriktade, alternativa energislag.
Tvärt om tävlar bolagen för att få exploatera de oljefyndigheter som frigörs
när Nordpolens isar smälter.
Samtidigt tas riskerna för en framtida klimatkatastrof inte på något större
allvar. Exempelvis sa BP:s svenske ordförande, Carl-Henric Svanberg, så här
i en intervju i Svenska Dagbladet år 2011:
”De flesta är nog överens om att världen kan tåla ett par graders uppvärmning”.
Listan över världens företagsgiganter kan också illustrera att det knappast
går att förvänta sig ett långsiktigt ansvar för klimatutvecklingen från den så
kallade marknaden. Företagens primära mål är att tjäna pengar till sina ägare –
oberoende av om ägarna är investmentbolag, finansfamiljer eller pensionsfonder.
Mot den bakgrunden kan man förstå att företagen inte kan ta ett större ansvar
än politiken och en stark opinion tvingar dem att ta.
För den som vill utveckla en ansvarsfull politik försvåras arbetet av att det varken
finns några fungerande forum som kan utforma tvingande globala regelverk eller
en global maktutövning som kan avkräva företag ansvarsfulla beteenden. FN
ligger närmast till hands för att bära ett globalt regelverk kring klimatfrågan,
men organisationen har varken resurser eller maktmedel att kräva förändring
i enskilda medlemstater.
Den FN-kopplade klimatpanelen IPCC har dock haft en avgörande betydelse
för att sprida kunskap om klimatfrågans karaktär och vikt.
39
TRANSPORTsida 3-51.indd 39 04-17-2013 10.40.43