Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen
Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen
Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Kortfattad historik och frågornas tidigare behandling SOU 2007:17<br />
till<strong>samma</strong>ns i informella, men likväl stabila och varaktiga, <strong>för</strong>hållanden,<br />
s.k. frillo<strong>för</strong>hållanden. I det dåvarande samhället betraktades<br />
dessa <strong>par</strong><strong>för</strong>hållanden som legitima.<br />
Kyrkan ville efterhand alltmer delta, ceremoniellt och normativt,<br />
i den viktiga händelse som man ansåg att ett äktenskaps ingående<br />
innebar. Under <strong>med</strong>eltiden ökade också kraven på offentlighet<br />
kring giftermålen. Bland annat ville man komma till rätta <strong>med</strong> hemliga<br />
giftermål som ingicks mot familjens vilja och utan vittnen eller<br />
ens präst närvarande. Sådana äktenskap var olagliga men samtidigt<br />
2<br />
giltiga och oupplösliga enligt den kanoniska rättenTPF FPT. Regler om lysning<br />
och giftermålets offentlighet slog <strong>för</strong>hållandevis snabbt igenom<br />
i landskapslagarna. Däremot verkar det ha varit svårare att ersätta<br />
det traditionella giftermålet <strong>med</strong> en kyrklig ceremoni. Kristna<br />
moment, såsom vigsel, inkorporerades emellertid efterhand i giftermålsprocessen.<br />
Kompromisser mellan kyrkans lagar, landskapslagar<br />
och traditioner <strong>för</strong>senade framväxten av dagens kyrkliga vigsel som<br />
blev social norm <strong>för</strong>st efter reformationen på 1500-talet. Reformationens<br />
genom<strong>för</strong>ande i Sverige var i sig av största betydelse <strong>för</strong><br />
äktenskapsrättens utveckling. Den kanoniska rätten upphörde att<br />
gälla och kyrkan <strong>för</strong>lorade sin självständiga lagstiftningsmakt.<br />
Under lång tid kunde man välja att ingå äktenskap i kyrkan eller<br />
enligt den äldre traditionen. Bland allmogen var det vanligast att<br />
kyrklig vigsel skedde offentligt, i samband <strong>med</strong> gudstjänsten och <strong>med</strong><br />
<strong>för</strong>samlingen närvarande. Efterhand kom dock välbeställda grupper<br />
att gifta sig privat men <strong>med</strong> präst. Det centrala momentet vid den<br />
kyrkliga vigseln var de trolovades utväxling av äktenskapslöften<br />
följt av en koncensus<strong>för</strong>klaring. Vigseln <strong>för</strong>egicks av fästning och<br />
hindersprövning.<br />
Först genom giftermålsbalken i 1734 års lag blev kyrklig vigsel<br />
obligatorisk i Sverige och där<strong>med</strong> ett villkor <strong>för</strong> äktenskap <strong>med</strong> full<br />
rättsverkan. Kravet på kyrklig vigsel motiverades visserligen av<br />
religiösa skäl såsom effektiv kyrkotukt och <strong>för</strong>samlingsdisciplin,<br />
men också av praktiska och administrativa <strong>för</strong>delar. Före reformen<br />
var det vanligt att äktenskap ingicks under så oklara former att<br />
många levde i vad de trodde vara riktiga äktenskap men som inte<br />
var det. Andra visade sig vara lagligen gifta utan att veta om det.<br />
Genom den nya ordningen undveks sådana oklarheter. Vid sidan av<br />
den obligatoriska kyrkliga vigseln fanns dock det traditionella sättet<br />
2<br />
TP PT Enligt kanonisk rätt, dvs. den romersk-katolska kyrkans rättsordning, var makarnas samtycke<br />
ensamt tillräckligt <strong>för</strong> att skapa ett giltigt äktenskap. Varken familj eller andra auktoriteter<br />
hade laglig bestämmanderätt över två personers giftermål.<br />
108
Change language