Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen

Vissa internationella bestämmelser SOU 2007:17
verksamhet består av att övervaka staters efterlevnad av konventionen
främst genom granskning av deras rapporter.
Konventionen ger i artikel 2 uttryck för principen om icke-diskriminering.
I artikeln anges att stater som har anslutit sig till konventionen
skall respektera och tillförsäkra var och en, som befinner sig
på dess område och är underkastade dess jurisdiktion, rättigheterna
i konventionen utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras,
hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell
eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt.
Uppräkningen är endast exemplifierande. FN:s kommitté för de
mänskliga rättigheterna har fastslagit att diskrimineringsförbudet
även omfattar bl.a. sexuell läggning.
Principen om allas likhet inför lagen följer av artikel 26. Enligt
denna är alla lika inför lagen och har rätt till samma skydd av lagen
utan åtskillnad av något slag. I detta hänseende skall lagen förbjuda
all åtskillnad och garantera envar ett likvärdigt och effektivt skydd
mot varje åtskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion,
politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, förmögenhet,
börd eller ställning i övrigt.
I artikel 23 föreskrivs att familjen är samhällets naturliga och grundläggande
enhet och är berättigad till samhällets och statens skydd.
Rätten för giftasvuxna kvinnor och män att ingå äktenskap och
bilda familj skall erkännas. Äktenskap skall inte ingås utan de
blivande makarnas fria och fulla samtycke. Artikeln avslutas med en
bestämmelse om att konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder
för att säkerställa makars likställighet i fråga om rättigheter och
ansvar vid äktenskapets ingående, under äktenskapet och vid dess
upplösning. Vid fall av upplösning skall åtgärder vidtas för att tillförsäkra
barnen erforderligt skydd.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har med anledning av
ett klagomål mot Nya Zeeland haft anledning att år 2002 uttala sig
om den konventionsenliga rätten att ingå äktenskap. Med hänsyn
till ordalydelsen i artikel 23 ansåg kommittén inte att en fördragsslutande
stats vägran att tillåta par med samma kön att ingå äktenskap
skulle anses utgöra konventionsbrott. Genom artikeln är medlemsstaterna
enbart förpliktade att erkänna föreningen mellan en
kvinna och en man som önskar gifta sig med varandra som äktenskap.
I ett särskilt yttrande bilagt till avgörandet påpekade två av
kommitténs medlemmar att bestämmelsen inte begränsar staternas
130