Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen
Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen
Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SOU 2007:17 Kortfattad historik och frågornas tidigare behandling<br />
om äktenskapet. Anmälan skulle vara skriftlig och lämnas av kvinnan<br />
och mannen personligen till den som av regeringen (Kungl. Maj:t),<br />
eller myndighet som regeringen bestämde, hade utsetts att motta<br />
sådana anmälningar. Hos vissa myndigheter, såsom dåvarande pastorsämbeten<br />
och andra lokala folkbok<strong>för</strong>ingsmyndigheter, <strong>för</strong>säkringskassor,<br />
tingsrätter samt svenska beskickningar och konsulat skulle<br />
utses särskilda tjänstemän <strong>med</strong> uppgift att motta anmälningar, men<br />
utan skyldighet att tillhandahålla någon ceremoniell inramning.<br />
Uppgiften skulle ingå i deras tjänsteåligganden. Enligt de sakkunniga<br />
borde dessutom personer som kunde <strong>för</strong>väntas ge giftermålet<br />
den högtidliga inramning som <strong>par</strong>terna kunde önska utses som<br />
mottagare. Dessa personer, som inte skulle vara skyldiga att ta<br />
emot anmälningar, kunde utses bland dem som var vigsel<strong>för</strong>rättare<br />
inom trossamfund. De sakkunniga tänkte sig att även andra personer<br />
utan anknytning till någon speciell organisation skulle komma<br />
i fråga, t.ex. kommunala <strong>för</strong>troendemän.<br />
Enligt <strong>för</strong>slaget skulle anmälan inte mottas, eller om den mottagits<br />
o<strong>med</strong>elbart avvisas, om vissa i lagen närmare angivna <strong>för</strong>utsättningar<br />
inte var <strong>för</strong> handen. Avvisades inte anmälan skulle bevis om<br />
äktenskap o<strong>för</strong>dröjligen överlämnas till makarna. Konstruktionen<br />
innebar att det konstitutiva momentet <strong>för</strong> äktenskapets uppkomst<br />
blev mottagarens godkännande av anmälningen, dvs. det sista ledet<br />
i anmälnings<strong>för</strong>farandet. De <strong>par</strong> som ville skulle dessutom kunna få<br />
en vigsel eller annan högtidlig inramning.<br />
Det kan tilläggas att de sakkunniga också övervägde en ordning<br />
<strong>med</strong> registrering hos folkbok<strong>för</strong>ingsmyndighet såsom form <strong>för</strong><br />
äktenskapets uppkomst. Om dubbla <strong>för</strong>faranden (<strong>för</strong> <strong>par</strong> som önskade<br />
en kyrklig eller annan högtidlig inramning av äktenskapets ingående)<br />
skulle kunna undvikas krävdes, enligt de sakkunniga, att den<br />
<strong>för</strong> äktenskapets uppkomst grundläggande överenskommelsen även<br />
kunde ingås i annat <strong>samma</strong>nhang än in<strong>för</strong> registreringsmyndigheten.<br />
Ytterligare ett krav var att överenskommelsen kunde godtas<br />
och registreras utan att någon av <strong>par</strong>terna behövde inställa sig hos<br />
myndigheten. Samtidigt krävdes att myndigheten hade säkerhet <strong>för</strong><br />
att överenskommelsen bestod. De sakkunniga fann efter påpekande<br />
av olika tillämpningsproblem att vägande skäl talade emot en sådan<br />
13<br />
ordning.TPF<br />
FPT<br />
Familjelagssakkunnigas <strong>för</strong>slag i berörda delar var inte enhälligt.<br />
Två av de sakkunniga hade reserverat sig till <strong>för</strong>mån <strong>för</strong> bibehållan-<br />
13<br />
TP PT De sakkunnigas överväganden beträffande formerna <strong>för</strong> ingående av äktenskap redovisas<br />
ingående på s. 145 ff i betänkandet (SOU 1972:41).<br />
113
Change language