Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen
Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen
Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SOU 2007:17 Kortfattad historik och frågornas tidigare behandling<br />
gemenskapen. Föredragande de<strong>par</strong>tementschefen konstaterade i en<br />
7<br />
proposition till 1951 års riksdagTPF FPT, under åberopande av statistiska<br />
uppgifter och avgivna yttranden, att frågan om obligatoriskt civiläktenskap<br />
i huvudsak hade ett teoretiskt intresse. Frågan om in<strong>för</strong>ande<br />
av obligatoriskt civiläktenskap drogs åter upp i två motioner<br />
8<br />
som avvisades av särskilda utskottet.TPF FPT Så länge kyrklig vigsel begagnades<br />
i så stor omfattning som statistiken gav vid handen var<br />
vårt system enligt utskottets uppfattning mera praktiskt än obligatoriskt<br />
civiläktenskap. Det tillgodosåg också den enskildes valfrihet<br />
och anknöt till folkets sed. Utskottet framhöll emellertid, att den<br />
borgerliga vigseln borde ske på ett sätt som motsvarade vigselns betydelse<br />
<strong>för</strong> kontrahenterna och att antalet borgerliga vigsel<strong>för</strong>rättare<br />
borde ökas. Vid ärendets behandling i kamrarna stannade<br />
dessa i olika beslut.<br />
9<br />
Vid 1963 års riksdag yttrande <strong>för</strong>sta lagutskottetTPF FPT, i anledning av<br />
motioner om in<strong>för</strong>ande av obligatoriskt civiläktenskap, att det ringa<br />
antalet fall av borgerlig vigsel i vårt land inte kunde tolkas som ett<br />
direkt uttryck <strong>för</strong> allmänhetens principiella inställning till vigselformerna.<br />
Det kunde antas, att den kyrkliga formen i många fall<br />
valdes av yttre praktiska skäl; i varje <strong>för</strong>samling fanns i regel tillgång<br />
till kyrkliga vigsel<strong>för</strong>rättare, <strong>med</strong>an borgerliga fanns på ett betydligt<br />
mindre antal platser. Vidare kunde antas att den kyrkliga formen<br />
var mer attraktiv, eftersom vigselceremonin vanligen fick en<br />
värdigare inramning. Utskottet tillade att många gånger valdes nog<br />
också den kyrkliga formen av ren traditionsbundenhet utan närmare<br />
överväganden. Uppenbarligen hade emellertid den kyrkliga vigseln<br />
alltjämt en stark <strong>för</strong>ankring. Detta och den omständigheten att gällande<br />
ordning gav valfrihet, visade att frågan om övergång till obligatoriskt<br />
civiläktenskap inte utgjorde ett problem som var i behov av en<br />
snar lösning. Utskottet avstyrkte motionerna och framhöll därvid<br />
vikten av att de båda vigselformerna fick faktisk likställighet genom<br />
ökat antal borgerliga vigsel<strong>för</strong>rättare och likvärdiga lokaler <strong>för</strong> borgerlig<br />
vigsel. Riksdagen godkände utskottets utlåtande.<br />
År 1956 tillkallades sakkunniga (Familjerättskommittén), <strong>med</strong> uppgift<br />
att <strong>för</strong>eta en allmän översyn av äktenskapslagstiftningen. Kommittén<br />
avgav år 1964 betänkandet <strong>Äktenskap</strong>srätt (SOU 1964:34<br />
och 35). Den konstaterade att en ordning <strong>med</strong> obligatoriskt civiläktenskap<br />
otvivelaktigt skulle innebära ökad omgång och besvär<br />
1951:100 s. 91.<br />
nr 1/1951 s. 74 f.<br />
PT L¹U 45/1963 s. 14 ff.<br />
7<br />
TP PT Prop.<br />
8<br />
TP PT Utlåt.<br />
9<br />
TP<br />
111
Change language