Hundliv i USA - Nina Hjelmgren

KAPITEL 4
DÅ FLÖG FAN I VÄRDEN
Vi hyrde ovanvåningen i ett spanskinspirerat hus med pool på gården och en palm
på framsidan som hyresvärdens fru dekorerade till jul. Hon virade folie-
papper runt palmens stam, till och med våra amerikanska vänner fann detta något
besynnerligt.
Hyresvärden och hans familj bodde på undervåningen. Det var mycket lyhört
och vi hörde alltid vad de gjorde där nere. De hade två små flickor, men ville ha
ett barn till, det hördes tydligt genom taket.
- Come to me, tjöt hyresvärden ibland mitt i natten.
Hyresvärden var otvivelaktigt det största barnet i familjen, han sög till och med
på tummen när han inte trodde att någon såg honom, som på söndagsmornarna
när han läste tidningen ute vid poolen. Ibland satt han i fruns Volvo som stod i
garageuppfarten och sög på tummen också, när han satt där och lyssnade på
rock`n roll på kvällarna så kombin skakade. '
Vi var rätt eniga om att det var en besynnerlig karl.
- Vi borde ha släppt en atombomb över Bagdad, kunde han säga när han trodde
någon lyssnade på honom, vilket oftast var när han druckit pilsner och blivit
högljudd.
- Demonstrationer borde vara förbjudna, var en annan föga vidsynt åsikt
hyresvärden kunde drälla omkring sig, trots att han var en av Kaliforniens alla
välavlönade advokater med uppgift att mot fet ersättning kämpa för medborgarnas
rättighet att följa eller utnyttja lagarna, beroende på hur man nu såg på det.
Eftersom jag smidde avancerade planer på att skaffa hund, hade jag förhört mig
med hyresvärden om det var OK med dem. Bara för att man hyr en bostad,
betyder inte det automatiskt att man får välja att bo ihop med vem eller vad som
helst, hundar och ungar både låter och smutsar ner och är inte alltid välkomna
hyresgäster. Den buffliga hyresvärden och hans blonda, svenskättade fru sa nej
när jag hittat en stor, svart hund på hundstallet för övergivna jyckar, sådana som
ingen vill ha längre. De trodde kanske att den snälle besten skulle äta upp deras
små söta döttrar.
Av någon okänd anledning ändrade de sig efter en tid.
- Om ni köper en liten hund är det OK, meddelade hyresvärdens fru som alltid
log, utom när hennes dumma man skällde på henne när han inte trodde att någon
såg honom. Då grät hon till och med, när hon inte trodde att någon såg henne. Så
fort de syntes tillsammans såg de alltid så lyckliga ut, särskilt när de skulle till
kyrkan på söndagarna. De var alltid välklädda, men särskilt då, flickorna såg ut
som prinsessbakelser, som om det skulle imponera på Gud!
13