Hundliv i USA - Nina Hjelmgren

Janne såg på mig allvarligt. Och höll med. Med amerikanska mått var vi rätt
larviga med våra jyckar. Som inte trodde att man kunde slå någonting till lydnad.
Som överhuvudtaget släppte in hundarna inomhus.Och till och med pratade med
dom. Som om de begrep.
- Vet du att en jycke förstår sådär 300 ord, undrade Janne.
Nä. Men jag misstänkte det. Jag hade ju alltid pratat med Cisco. Han visste.
Och förstod.
- Om du träffade en karl som sa att du fick välja mellan honom eller hunden, vad
skulle du göra då?
Janne är en vacker, ensamstående kvinna med en ständig längtan. Efter en man.
Hennes svar kom blixtsnabbt.
- Du är inte klok. Det är väl självklart. Skulle någon dåre komma på en så dum
tanke, kan han ju ta sina saker och sticka.
Vi skrattade. Osökt kom vi att prata om karlar. Det hade vi gjort väldigt många
gånger förut. När vi var 17. 27. 37. Och nu nästan 40.
- Är inte Claes avundsjuk på Cisco, undrade hon.
- Jo, jag tror det.
- Visst är det underligt att män är avundsjuka på jyckar? Mina döttrar måste de ju
acceptera och helst även försöka tycka om. Men jycken, den stackarn, honom ska
de ge sig på. Han kan inte ens få stå eller ligga ifred hemma utan manliga
synpunkter. Jag kan inte ens mata jycken förrän dom ska lägga sig i och tala om
hur mycket han ska ha, att han blir för tjock och allt möjligt. Att jag motionerar
honom för mycket. Eller för lite.
Vi kunde bli lätt vulgära tillsammans
- Tror du att det spelar någon roll att du har en hanhund? Som dessutom är ganska
stor?
Vi fnittrade.
- Tror du att männen jämför sig med jycken?
Vi skrattade så vi kiknade.
Då ringde det på dörren. Det var Alma, en av mina amerikanska mammor,
Dorothy är en annan. Alma är mamma till en klasskamrat från High School, jag
adopterade henne redan då, även om jag bodde i en annan familj.
- Välkommen hem, sa hon och log varmt.
Alma räckte över en stor kastrull.
- Jag tänkte att du nog inte hunnit laga mat första dagen. Hur var resan?
Hon gjorde så ibland. Bara stod där och spred värme.
- Janne är här. Kom in.
Cisco älskade också Alma. Hon satt på huk på golvet och klappade honom.
Och Svartingarna.
- De saknade dig, eller hur? Alma hade också hund. Som hon pratade med. Det
var numera en skabbig pudel med krumma ben som förmodligen ingen annan än
Alma älskade. Hunden var så gammal, att den börjat lukta illa och var nästan
67