Hundliv i USA - Nina Hjelmgren

- Jag vet att det inte ska gå till så här, men jag känner i mitt hjärta att jag tycker
om er, så ni behöver inte fylla i något papper. Jag vill att ni ska bo här. Om ni vill
det, sa den välklädda damen och log.
Det var enda gången vi såg henne i plisserad kjol, hon var oftast på väg till sin
häst när hon passerade vårt hus i jeans och stövlar.
Krångligare än så var det inte att hitta ett nytt ställe att bo på. Däremot dröjde
det längre för den gamle hyresvärden att hitta nya hyresgäster och vi skrattade
skadeglatt när vi passerade huset och såg att skylten med "For Rent" stod kvar
på framsidan av huset minst en månad efter det att vi flyttat.
Det fanns ingen pool på nya stället. Och ingen hyresvärd som stönade genom
golvet.
Men en granne som misshandlade sin hund. Den vackre Dobermanvalpen
lämnades ensam på bakgården hela dagarna, ibland till sent på kvällen. Han
kände sig ensam och övergiven och ylade försiktigt efter sällskap.Vi hade
föreslagit att jycken skulle komma in och leka med valpen ibland, istället för att
stå och glo på andra sidan staketet.
- Vår hund ska lära sig att vara ensam, sa grannen som var läkare och ibland
jobbade flera dygn i sträck.
Det var en fin hund, till och med märkvärdig hade grannarna poängterat, en
ovanlig "blå" Doberman. Som de köpt av några ungdomar utanför en affär för 10
dollar. Sedan dess hade de kapat svansen på jycken och opererat om öronen på
den, så de stod rätt upp på den snälla hunden för att den skulle se farlig ut.
Utanför den gemensamma grinden till soptunnorna, som stod mellan husen, satte
de upp en varningsskylt som föreställde en attackhund. Några trodde att det var vi
som satt upp skylten på skämt och log fånigt när de såg den lurviga, föga
skräckinjagande valpen.
En kväll skrek grannens Doberman i mörkret så det skar genom hjärtat. Cisco
började skälla hjälplöst och jag rusade ut på verandan för att se vad som stod på.
Där på andra sidan staketet, stod grannen i mörkret med en spann vatten som han
doppade hundens huvud i.
- Vad i helvete håller du på med, väste jag mycket argsint.
- Det står i en bok som en framgångsrik hundtränare har skrivit att man ska göra
så här, för att han ska sluta gräva i trädgården, svarade den unge mannen.
"Hur dum får man bli", tänkte jag och fortsatte att mycket oartigt skälla ut
karlen. Jycken hade förmodligen grävt någon grop för flera timmar sedan och
hade ingen aning om vad det vad han skulle bestraffas för. Jag sa något om att
hunden hade långtråkigt och på äktsvenskt sätt fortsatte jag som en pryosnut att
mässa om att det var oansvarigt att skaffa hund och sedan bara lämna den ensam
i 14 timmar. Innan jag var klar, hotade jag med att ringa till polisen också och
anmäla honom för djurplågeri, eftersom det han höll på med inte var annat än
tortyr.
Efter det pratade inte grannen mer med mig vilket jag kunde leva med, eftersom
16