Hundliv i USA - Nina Hjelmgren

Jag höll andan.
Epicentret låg närmre, därför kändes den andra jordbävningen kraftigare, även
om den "bara" mätte 6,7. Jag satt kvar i dörröppningen när telefonen ringde.
- Du, vi har just sett en jordbävning till på CNN, i direktsändning, flåsade den
tidigare trötte redaktören.
- Reportern bara skakade, du, kan du inte åka dit?
Reportern bara skakade. Vad fan tror han händer när marken slits isär, tänkte
jag lite trött. Det var ju därför jag ringt flera gånger! Jag hade varit med om det
här förut, att fantasilösa kollegor måste se vad som händer på CNN, för att förstå.
- Var var epicentret, eller vad det heter?
- I närheten av Palm Springs. Visst. Jag åker.
- Hinner du fram och tillbaka så du kan göra ett reportage till morgonekot?
- Ja. Om jag sticker direkt.
Jag lade på luren och tittade på hundarna. Nej, jag kunde inte lämna dom
hemma. Tänk om det kom ett skalv till, som skakade sönder fönster och dörrar
och de flydde i panik. Nej, jag var tvungen att ta med dem. Man ringer inte sina
vänner i lägen av katastrof och undrar om de kan ta hand om jyckar.
- Jag behöver hyra en stationsvagn, förklarade jag för biluthyraren i telefonen.
Luftkonditioneringen var trasig i Forden, freonet var slut. Det var 40 grader
varmt i skuggan ute i öknen runt Palm Springs.
- Vi har tyvärr ingen stationsvagn.
- Nähä. Vilken är den största bil ni har då?
- En Cadillac.
- Då får det bli en Cadillac, sa jag och skyndade mig. Det var bråttom.
- Jag behöver en telefon också.
Det var på den gamla goda tiden, innan mobiltelefoner var en självklarhet, då
man hyrde en klumpig väska och laddade batteriet i uttaget för cigarettändaren.
- Den ligger i bilen när du kommer, sa den vänlige mannen på ett omsorgsfullt
sätt.
Tjugo minuter senare satt jag och jyckarna i en läderklädd Cadillac på väg att
dokumentera den senaste katastrofen. Vi flöt fram på nästan tomma motorvägar.
Jag hade varit med om just den här känslan förut, lugnet efter järngreppet,
harmonin efter naturens framtvingade ödmjukhet. Det var en enastående vacker
dag. Och vi hade det bra i Cadillacen. Luftkonditioneringen fungerade och den
kommersiella radion fortsatte att spela Elton John, Rod Stewart och Phil Collins.
Jag var långt ifrån ensam att rapportera från det lilla drabbade samhället några
mil nordost Palm Springs. Där fanns samtliga tevebolag med självaktning, där
fanns ABC, NBC, CBS och CNN. De hade förstått allvaret redan efter den första
jordbävningen den här gången och fanns redan på plats. Jag parkerade Cadillacen
i närheten av de framkörda parabolantennerna som förmedlade bilderna i
direktsändningar runt världen.
59