Hundliv i USA - Nina Hjelmgren

KAPITEL 23
HARMONI I FLOCKEN
Nästa morgon smög jag upp tidigt föra att springa på stranden med hundarna.
Det var tyst och alldeles stilla.
Vi följde åsen bort mot trapporna som förde oss ner till stranden. Vattnet
skvalpade försiktigt mot sanddynerna, fiskmåsarna svepte förbi. Vi mötte en och
annan morgonvandrare med hund som nickade i den tidiga morgontimman, man
behövde inte prata, gryningen delar man med försiktighet.
Jag satte mig ned en stund på en sten och njöt. Ginger och Tascha jagade
varandra över sanddynerna, Ginger nästan flög i sprången. Cisco sniffade med
hög svansföring bland tången och släpade med stor möda med sig uppsköljda
växter som han lade framför Ginger och Tascha. Som om han ville visa dem.
Tillsammans lade de sig ned och gnagde på växten som om de just fällt något vilt
och nu delade bytet. Hemma i trädgården gjorde de likadant med palmblad som
ramlat ner.
Harmoni rådde i flocken.
Jag satt där och tänkte på hur skönt det skulle vara för jyckarna om de bodde så
här. Så att man bara kunde springa ned på stranden på morgonen. Slippa gå på
stekheta asfaltgator i koppel. Få gå på upptäcksfärd i sanden utan att bli
vettskrämd av galningar och polissirener. Få vara fri.
Jag såg ängar framför mig. Inte trädgårdar bakom staket. Jag såg landsvägar.
Inte motorvägar. Jag hörde vinden. Inte buller. Jag såg himlen. Utan smog. Och
kom på att det inte bara var hundarna jag tänkte på längre. Utan mig själv.
Tillsammans med hundarna upptäckte jag en längtan som jag sorterat bort.
Jag ville också gå utan koppel.
Efter frukosten fortsatte Susanna och jag vår resa. Vi fortsatte längst kusten
norrut till Big Sur för att titta på de jättelika Redwood-träden innan vi svängde
tillbaka söderut och gick på gallerier i Los Olivos. Jyckarna lärde sig att åka bil
och ta in på hotell.
Sista dagen stannade vi i Santa Barbara. På kvällen körde vi ut på piren.
Jyckarna fick stanna kvar i bilen när jag och Susanna med babyn under armen
satte oss i baren för att beskåda den fantastiska solnedgången.
Nästa dag var semestern slut. Lampan på telefonsvararen blinkade när vi kom
hem igen. Jag gick fram och skruvade upp volymen innan jag tryckte på den röda
knappen. "Hej. Jag heter Steve. Jag ringer med anledning av annonsen i
tidningen. Hur gamla är hundarna? Mitt telefonnummer är 283-5647".
Susanna tittade på mig med undrande ögon. Hon gillade svartingarna, särskilt
Tascha.
- Ja. Jag satte in en annons innan vi for på semestern.
72