Hundliv i USA - Nina Hjelmgren

KAPITEL 19
FULLT LOPP-KRIG
Claes och Petter åkte till Sverige över sommaren och jag stannade kvar hemma i
South Pasadena med den hopsamlade flocken.
- Nej, jag ska inte behålla Svartingarna. Jag ska hitta ett hem åt dem, bara de
blivit lite tryggare först, försökte jag övertyga Claes om innan han for.
Han trodde mig som vanligt inte i det läget. Men den här gången menade jag
allvar. Det var jobbigt att ha tre hundar och till och med jag var ganska trött på att
städa, plocka bajs i trädgården, bada hundar och släpa hem säckvis med mat. För
att inte tala om lopporna som fanns överallt.
- Om du sprayar trädgården var tredje vecka, stänger alla fönster en halv dag och
sprutar hela huset med inomhusspray, badar hundarna i loppschampoo och
kammar dem varje dag med luskam, ja, då kan du ha en chans att slippa dem,
tröstade Cheryl som kom förbi och putsade Cisco var tredje månad.
Jag proklamerade krig mot lopporna. Ett krig som jag inte hade en chans att
vinna. Det var hopplöst att bli av med de små svarta krypen som trivdes
utomordentligt i värmen, smög in och lade sig i jyckarnas päls och ramlade av på
någon matta. Eller i sängen. Därifrån kröp de upp på benen och bet mig också.
Det var då jag började raka benen.
Och satt varje kväll med en kall öl på verandan och kammade hundarna med
luskam. Jag blev expert på att hitta god amerikansk öl från mindre bryggerier och
att klämma ihjäl loppor mellan naglarna eller med stålkammen. De var verkligen
avskyvärda. Men att jaga loppor blev en del av vardagen.
Oftast arbetade jag hemma, men ibland var jag ju tvungen att åka bort en hel
dag. Då passerade Ray och tittade till hundarna. Cisco var nästan alltid inomhus
då, jag trodde att han tyckte att det var skönt att få vara ensam ibland. Tascha och
Ginger låg ute på verandan och grävde emellanåt upp gropen under trappan. I
början grävde de upp rabatterna också, men hade slutat med det. Det verkade till
och med som om de började använda en hörna av gräsmattan för sina behov
också. Det fanns vissa tecken som tydde på att hittehundarna höll på att bli
civiliserade.
Ibland fick jag för mig att viss harmoni rådde. Och när jag inbillade mig det,
hände alltid något.
Som när en jordbävning skakade huset tidigt en sommarmorgon. Jag vaknade
av att hundarna skällde, det lät som om en lastbil passerade huset. Vattensängen
gungade som på en Finlandsbåt och fönsterrutorna skakade. "Det var säkert
därför hundarna skällde, det låter som om någon försöker ta sig in när dörrar och
fönster skakar" tänkte jag.
55