Hundliv i USA - Nina Hjelmgren

- Först badar vi alla hundar före lunch, och sen klipper vi dem.
- Men han ska inte badas, bara klippas.
- Jodå, vi badar alla hundar först.
- Jag har inte beställt badning.
Jag var ganska lättirriterad i värmen.
- Då får han väl sitta där tills efter lunch då, sa damen.
"I helvete heller", tänkte jag och sa att jag skulle komma tillbaka med honom
då, så var så snäll och släpp ut honom ur den där buren. På hemvägen lovade jag
Cisco att han skulle slippa bli behandlad på det där omänskliga sättet.
Några dagar senare passerade jag Cheryl som lockade med sig en stor, grå
Doberman med hängande öron som skulle badas i hennes mobila trimnings-van.
- Har du lust att putsa till honom också en dag, undrade jag och pekade på
valpen.
- Visst. Så gullig han är, svarade Cheryl och jag kände mig trygg. Hon tyckte om
min hund!
En vecka senare parkerade Cheryl sin van utanför vårt hus, tog valpen under
armen och lämnade tillbaka honom två timmar senare med aprikosfärgad rosett i
pannan.
Claes var avundsjuk.
- Två timmar och 50 dollar. Jag får sitta på en stol i en kvart hos grannen för 15.
Så fort Cheryl åkt, lufsade den svagt parfymdoftande valpen ut och rullade sig i
gräset.
Grannens 4-åriga skönhet smet ofta över till oss för att leka med valpen på
gräsmattan. Han hade hunnit bli en civiliserad typ som aldrig i livet skulle utföra
sina behov i sin egen trädgård, några sådana problem hade de inte. Man kunde
med andra ord lägga handduken var som helst när lusten föll på och känna solens
värme smeka kroppen. Även om våra kaliforniska vänner tyckte vi var galna som
faktiskt solade lite ibland.
- Man får hudcancer av solen och ingen solkräm i världen hjälper. Det är lika
dumt att sola som att röka, som Maud uttryckte det.
- Man ska inte vara ute i solen.
Efter ett tag tyckte även vi att det såg sjukt ut med solbrända kroppar. På
flygplatsen lyste alltid skandinaverna som nykokta kräftor, det gjorde ont att se
dem.
Bästa stället att umgås med solen på avstånd var hemma på verandan som låg i
västläge. Där kunde man sitta och titta på solen som gick ned bakom palmerna.
Det gjorde jag ganska ofta och tyckte till och med att det var snyggt när
solnedgången skiftade lite i brandgult, fullt medveten om att det var smogen som
färgade skymningen.
Petter köpte en basketbollkorg som han hängde upp ovanför garagedörren. Där
kunde han hålla på och träna i timmar. I nya sneakers som han ställde på
bokhyllan, så att inte valpen kunde ta dem. Ibland retades Petter med jycken
20