Hundliv i USA - Nina Hjelmgren

Nere vid "Rose Bowl", där svenskarna besegrade Rumänien i fotbolls-VM,
strök prärievargarna på golfbanan intill på nätterna. De vandrade ner från kullarna
genom dalen på kvällarna, och som på ett givet klockslag lockade befolkningen in
sina huskatter som annars riskerade bli prärievargsföda efter mörkrets fall. När
Claes och jag passerade golfbanan tidigt en morgon på väg till flygplatsen, lekte
några prärievargsungar på gräsmattan under uppsikt av en bevakande moder. En
eftermiddag försökte jag fotografera dem, men prärievargar är ena listiga typer,
en hanne smög på mig hela tiden, han hade fullständig koll och gav mig inte en
chans att komma i närheten av honom.
Ibland kunde man höra prärievargarna yla i mörkret, även hemma hos oss. Det
struntade Cisco i. Men polissirenerna påminde om något ursprungsljud, så fort
han hörde dem ylade han ikapp som en varg.
Skunkarna märkte han inte heller, även om ett par bosatt sig på andra sidan
gatan. Doften avslöjade dem emellanåt.
- Dränk jycken i ketchup om han blir sprayad av en skunk, var ett gott råd.
Vi såg i vår föga vilda fantasi hur valpen for runt huset mellan sängar och soffor
för att försöka torka av sig den kladdiga smeten.
Det var inte så mycket Ray kunde göra åt grannens Doberman. Hunden hade
inga spår av synlig misshandel och det fanns ingen lag som hindrade hundägare
att behandla sina jyckar som trädgårdsmöbler så länge det fanns vatten och
skugga. Och det fanns det i grannens trädgård. Men jycken var ju tvungen att
sluta skälla!
Då fick Dobermannen ett el-halsband med pärlor och batterier som gav honom
en chock i halsen varje gång han skällde.
- Är det inte lika bra att ni installerar larm i huset istället, undrade jag när jag
träffade på grannens fru.
Claes undrade vad det var för vits med att ha en vakthund som inte kunde
skälla. Efter det pratade inte heller grannens fru med vare sig Claes eller mig.
När djurplågarens fru blev med barn, uttryckte inte minst Petter djup oro.
- Undrar hur de kommer att uppfostra den stackarn, suckade Petter som lärt sig
någon historia om barn och badvatten i skolan.
När bebisen föddes, flyttade grannarna till ett större hus. De hade upptäckt, att
de inte kunde ta hand om barnet själva, utan behövde en barnflicka. Men de
flyttade till ett rymligare hus i närheten, och ibland stötte vi på de gamla
grannarna när de var ute och gick med babyn och hunden.
Jycken gick som smetad vid sin husses sida. Utan koppel. Först blev vi
imponerade, vilken lydig hund! Tills vi upptäckte att doktorn hade en sändare i
handen som sände en signal till Dobermannens el-halsband. Avvek hunden en
tum fick han en stöt i halsen från apparaten i husses hand.
Mysigt.
18