Hundliv i USA - Nina Hjelmgren

Öknen stod i blom. Och vi njöt.
Någonstans på gränsen mellan Kalifornien och Arizona övernattade vi på ett
motell. Slängde in väskorna i de luftkonditionerade rummet, satte på oss
badkläderna och hoppade i motellets pool. Solen hade gått ner, men det var
fortfarande 30 grader varmt ute.
Det var där på poolkanten, som vi fick höra talas om jordbävningen som ägt
rum på eftermiddagen.
- Jovisst kände vi den, men det är ingen fara med oss, meddelade Claes ganska
avmätt när jag ringde hem. Det var uppenbart att han fortfarande tyckte att jag var
rätt trist.
Nästa eftermiddag svängde Annchi och jag av på huvudgatan i Tuscon,
fortfarande med suffletten nedfälld men med country & western låtar på radion.
Först körde vi fel och hamnade där teveserien "High Chaparal" spelades in. Men
när vi styrde norrut istället för söderut hamnade vi slutligen rätt. På "Tanque
Verde Ranch", en av Tuscons alla "dude"-rancher. Jag rider och har drivit kor
över prärien ihop med inhyrda cowboys, men aldrig varit på en turist-ranch. Nu
var vi på en som låg granne med Paul Mc Cartneys amerikanska ranch. Hans fru
Lindas f d make, som är pappa till hennes dotter, bor i Tuscon. Somliga tycker att
sånt är viktigt att känna till...
Det var ett sällsynt bekvämt ställe. Dude-ranchen. Med simbassäng.
Tennisbana. Och hästar. Man behövde inte ens kunna rida, det mesta var anpassat
för hösäckar på semester. Det gick redan en hel del hästar med ryggont i en hage
och man gjorde allt för att turisterna inte skulle skumpa sönder ryggarna på dem
ännu mer.
Iklädda boots och cowboyhatt stod häst-turisterna som i en busskö på en avsats
i väntan på hästen, som ställdes fram färdigsadlad framför den blivande ryttaren.
På det sättet behövde man inte kliva så högt för att komma upp på hästryggen.
Både Annchi och jag fnissade lite generat.
Första dagen skrittade vi genom kaktusar och ökenblommor fram till en plats på
en kulle dit kocken kört med den 4-hjulsdrivna jeepen och förberett "brunch" med
pannkakor, bacon och ägg. Nästa dag red vi till ett annat ställe där maten stod
uppställd mitt i naturen och frossade i grillade kycklingbröst och hamburgare.
Tredje dagen red Annchi och jag ut ensamma tillsammans med en wrangler,
som märkt att vi ridit förut. Han sadlade en svart häst till mig som var snabbare
än vinden, kusen till och med lutade i kurvorna och ökade farten. "Undrar om det
är så här de känns att köra motorcykel", tänkte jag där jag låg längst med hästens
kropp i full galopp.
Fjärde dagen lämnade vi hästryggen och promenerade genom naturen
tillsammans med en indian som hade både skorpioner och skallerormar hemma i
husvagnen. Hans något annorlunda husdjur har uppträtt offentligt, i bland annat
några Indiana Jones filmer med Harrison Ford.
- Jag hoppas vi hittar en skallerorm så ni får se att de inte är farliga, sa han.
35