You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
KAPITEL 13<br />
BLOD, SVETT OCH HUNDHÅR<br />
Annchi och jag åkte tillbaka till de gamla delarna av Tuscon och letade efter<br />
Manolito innan vi återvände till Los Angeles. Vi vandrade omkring i de gamla<br />
filmkulisserna tills skymningen bäddade ner solen bakom bergen och upptäckte<br />
inte förrän då, att det var alldeles för sent att köra genom öknen till Kalifornien<br />
med nedfälld sufflett. Och det skulle vi ju. Även om det förmodligen hade varit<br />
mycket bekvämare att färdas i nattens svalka.<br />
Vi tog in ett motell vid motorvägen i Phoenix och klämde i oss varsin<br />
hamburgare på ett långtradarfik i närheten.<br />
- Coffee, honey, undrade servitrisen med kaffekannan i handen. På långtradarfik i<br />
<strong>USA</strong> börjar man alltid med kaffe, oavsett tid på dygnet eller vad man ska äta. Sen<br />
får man hur många påfyllningar man vill utan att betala extra, det enda som är<br />
snålt med amerikanskt kaffe är bönorna.<br />
På bordet stod en liten jukebox. Och en telefon.<br />
- Var är ni, undrade Claes som vant sig vid att aldrig riktigt veta var jag höll hus,<br />
när jag var borta. Det hände ju saker på vägen.<br />
- På väg hem, svarade jag och det var ju sant.<br />
- Vi kommer till 5 imorgon, så vi hinner gå på Jills födelsedagsmiddag klockan 7,<br />
du och jag.<br />
Vi var sams igen, Claes och jag. Det är inte så dumt, med lite tid emellanåt.<br />
Nästa morgon förberedde Annchi och jag hemfärden i detalj. Efter duschen<br />
smorde vi in kropparna i solkräm, satte på oss bikini under shortsen och t-tröjan,<br />
samlade ihop håret i hästsvans innan vi tryckte ner varsin basebollkeps över<br />
skallen. Solglasögonen och läppbalsam låg redan i handskfacket.<br />
Det skulle ta sju timmar att sträckköra genom öknen till Los Angeles. Annchi<br />
proppsade på att vi skulle äta en rejäl frukost innan vi gav oss iväg. På ditresan<br />
hade hon upptäckt att jag glömde bort det där med mat under färden och bara<br />
körde på. Att man fick passa på att slänga i sig något på bensinmacken om man<br />
inte skulle svimma av hunger.<br />
Så vi åt frukost på "Denny´s" som länge varit vår favoritkedja på resor runt<br />
<strong>USA</strong>. Både Claes och jag gillar nämligen amerikanska frukostar, och det kan man<br />
beställa där dygnet runt. Portionerna är dessutom så stora, att man kan ta med sig<br />
hälften i en "doggy bag", vilket är synnerligen praktiskt när man inte riktigt vet<br />
när man stannar nästa gång.<br />
Annchi kände sig trygg. I påsen i handen hade hon en halv kalkonsandwich<br />
med sallad, tomat och bacon.<br />
- Nu kan du köra på bäst du vill, sa hon nöjd och log brett.<br />
37
Change language