pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
12
Med Karl XII:s död 1718 upphörde inte bara Sveriges ställning som
stormakt utan även enväldet. Pendeln svängde nu åt andra hållet. Ett nytt
statsskick tog form, betecknande nog kallat det frihetstida. Detta statsskick
fängslade samtidens stora tänkare som Voltaire, Rousseau och Mably. Till
grund för statsskicket låg en ny och mer fullständig regeringsform. Ett år
senare, vid Ulrika Eleonoras abdikation till förmån för sin make Fredrik I,
ersattes den av 1720 års. Samtidigt kom nya kungaförsäkringar.
Det frihetstida statsskicket blev parlamentariskt. Det växte fram ett partisystem
med två partier, hattar och mössor. Kungen lovade i sin försäkran att
alltid instämma med riksens ständer ”såsom maktägande”. Han skulle enligt
regeringsformen styra riket ”med och således icke utan, mindre emot riksens
råde”. I rådet hade han två röster samt utslagsröst. Kom han i minoritet skulle
han anta majoritetens beslut ”såsom efter all förmodan det säkraste och
bästa”. Förslag till nya rådsmedlemmar upprättades av ett riksdagsutskott. Till
en början fick kungen välja mellan tre namn, men denna valfrihet upphörde
senare. Det utvecklades en metod som gav riksdagen möjlighet att avsätta en
rådsmedlem, en metod som kallades att licentiera och utnyttjades när
riksdagsmajoriteten skiftade efter ett val.
År 1723 kom en ny riksdagsordning som noggrant reglerade former och
procedurer. Traditionerna i det nuvarande riksdagsarbetet, särskilt inom
utskotten, har sina rötter i dessa regler från frihetstiden.
Även i övrigt är frihetstiden rik på konstitutionella innovationer. Sveriges
första tryckfrihetsförordning tillkom 1766. I den förbjöds censuren, utom för
teologiska skrifter, och lagfästes principen om allmänna handlingars
offentlighet. Samtidigt drog man för första gången upp en klar skiljelinje
mellan grundlag och annan lag. För grundlagsändring skulle krävas beslut vid
två riksmöten. Till grundlagarna hänfördes, förutom regeringsformen och
riksdagsordningen, tryckfrihetsförordningen.
Med Gustav III:s trontillträde vreds klockan tillbaka. Vid kungens första
revolution 1772 antogs en ny regeringsform. Den byggde på maktdelning
mellan kung och riksdag. De delade lagstiftningsmakten, och kungen fick
besluta om nya skatter men endast om riket anfölls. Kungen blev oberoende
av rådet. Vid Gustav III:s andra revolution 1789 antogs en förenings- och
säkerhetsakt. Den gjorde kungen praktiskt taget enväldig. Han fick rätt att
sköta riksärendena på det sätt han fann ”nyttigast”, det vill säga som han ville.
En omedelbar följd blev att riksrådet upphörde att finnas till. Dess befattning
med justitieärendena överfördes på en nyinrättad högsta domstol, där kungen
hade två röster.
Gustav IV Adolfs inblandning i Napoleonkrigen ledde till förlusten av
Finland och till 1809 års revolution. Kungen avsattes och det gustavianska
enväldet fick ett brådstörtat slut. En ny regeringsform ersatte 1772 års
regeringsform och 1789 års förenings- och säkerhetsakt.. Men det kan stämma
till eftertanke att 1772 års regeringsform och 1789 års förenings- och
säkerhetsakt levde kvar ända till 1919 som grundval för Finlands statsskick.
1809 års regeringsform byggde liksom 1772 års på maktdelningsprincipen.
Kungen hade den styrande makten, och statsrådens roll var enbart rådgivande.
Den lagstiftande makten delades mellan kung och riksdag vad gäller grundlag