pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
34
eller regeringen har medgett det genom ett så kallat bemyndigande. Ett bemyndigande
att meddela föreskrifter ska alltid ges i lag eller förordning
(RF 8:1).
Föreskrifter på skilda nivåer
Grundlagarna bildar den högsta nivån. Grundlagarna stiftas genom två likalydande
beslut, och mellan besluten måste riksdagsval ha hållits (RF 8:14).
Folkomröstning om ett förslag till grundlagsändring ska anordnas om minst
en tredjedel av riksdagsledamöterna, alltså minst 117 ledamöter, stöder folkomröstningsförslaget.
Omröstningen ska hållas samtidigt med det val som ska
föregå det andra beslutet. Om de som röstat mot grundlagsförslaget är fler än
de som röstat för förslaget och de som röstat mot förslaget till antalet också är
fler än hälften av dem som har avgett godkända röster vid riksdagsvalet, är
förslaget förkastat. I annat fall fortsätter riksdagens behandling av förslaget,
och riksdagen kan då bifalla eller avslå förslaget (RF 8:16). Någon folkomröstning
om en grundlagsfråga har hittills inte hållits.
På nivån närmast under grundlagarna finns riksdagsordningens huvudbestämmelser.
De kan ändras på samma sätt som grundlagarna, alltså genom
två beslut av riksdagen med ett val emellan, dock utan möjlighet till
beslutande folkomröstning. Denna beslutsform kan emellertid ersättas med ett
enda beslut fattat med kvalificerad majoritet. Om minst tre fjärdedelar av de
röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för ändringen har
den antagits. Lagar som avser trossamfund och grunderna för Svenska kyrkan
som trossamfund ändras på samma sätt som riksdagsordningen (RF 8:17).
På nästa nivå befinner sig föreskrifter som bara kan beslutas av riksdagen,
det obligatoriska lagområdet. Den största gruppen är föreskrifter om
enskildas personliga ställning och deras personliga och ekonomiska
förhållanden inbördes, det vill säga hela civilrätten (RF 8:2 st. 1 p. 1). Hit hör
också bland annat vissa viktiga offentligrättsliga föreskrifter som är
betungande för medborgarna, nämligen föreskrifter som avser annan
rättsverkan av brott än böter, skatter (med vissa undantag som anges nedan)
och föreskrifter om konkurs eller utsökning (RF 8:2 st. 1 p. 2, 8:3 st. 1).
Dessutom ska riksdagen besluta genom lag när det gäller en rad andra
förhållanden som anges särskilt på olika ställen i regeringsformen, exempelvis
upphovsrätten, valen på alla nivåer, domstolsväsendet och
kommunindelningen.
Nästa nivå är det så kallade fakultativa lagområdet. Här öppnar
regeringsformen möjligheter för riksdagen att genom lag överlåta åt
regeringen att besluta om föreskrifter, delegerad normgivning. Denna konstruktion
är möjlig inom stora delar av den offentliga rätten inklusive
kommunalrätten (RF 8:3). Riksdagen kan också delegera normgivningsmakt
direkt till kommunerna när det gäller avgifter och skatter som syftar till att
reglera trafikförhållandena. Det senare fallet innebär ett undantag från
principen att skatt endast kan beslutas av riksdagen. Detta undantag har
tillkommit för att göra det möjligt för kommunerna att besluta om
parkeringsavgifter och trängselskatt (RF 8:9).