pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
30
Valsystemet är proportionellt. Men det finns en spärr i systemet. Endast ett
parti som har fått minst 4 procent av rösterna i hela riket är berättigat att delta
i fördelningen av mandaten. Denna spärr kan emellertid forceras av ett parti
som har fått minst 12 procent av rösterna i en valkrets. Partiet får då delta i
fördelningen av mandaten i den valkretsen men inte i fördelningen av
utjämningsmandaten, det vill säga de mandat som ska svara för att
tilldelningen av mandaten blir proportionell mot röstfördelningen mellan
partierna i hela riket (RF 3:7). Fyra procent av rösterna i hela riket svarar mot
en tilldelning av 14 mandat.
Den metod som tillämpas vid fördelningen av mandaten mellan partierna
är den jämkade uddatalsmetoden. Vid tilldelningen av de fasta mandaten inom
en valkrets konkurrerar partierna med varandra med utgångspunkt i ett
jämförelsetal. Detta beräknas så att ett partis röstetal divideras med det dubbla
antalet erhållna mandat + 1, det vill säga med 3, 5, 7 och så vidare, alltså
alltid med ett udda tal, därav namnet på metoden. Men metoden är som det
heter jämkad. Jämkningen innebär att vid konkurrensen om första mandatet,
och så länge ett parti inte tilldelats något mandat, är jämförelsetalet lika med
partiets röstetal dividerat med 1,4. Detta försvårar främst för de mindre
partierna att få sitt första mandat i valkretsen. Men detta kompenseras genom
de 39 utjämningsmandaten. Dessa fördelas mellan partierna på ett sådant sätt
att fördelningen av det totala antalet mandat blir proportionell mot partiernas
röstetal i hela riket. Efter denna fördelning tillförs utjämningsmandaten
valkretsarna allt efter partiernas jämförelsetal i valkretsarna (RF 3:8,
ValL 14:3–5).
För varje mandat som ett parti har fått utses en riksdagsledamot (RF 3:9). I
första hand går mandaten till de kandidater som fått personröster till ett antal
som uppgår till minst 5 procent av partiets röstetal i valkretsen. Mandaten
tilldelas kandidaterna på grundval av hur många personröster som de fått.
Skulle ingen kandidat eller inte tillräckligt många kandidater ha fått
tillräckligt antal personröster tilldelas mandaten kandidaterna i den ordning
som de står på partiets valsedel, om endast en typ av valsedel finns. Har
partiet gått fram med flera olika valsedlar i valkretsen blir förfarandet mer
komplicerat (ValL 14:9–10).
Ordinarie val till riksdagen hålls vart fjärde år andra söndagen i september
(RF 3:3, ValL 1:3). Mellan de ordinarie valen kan regeringen förordna om
extra val, dock inte under de tre första månaderna efter en nyvald riksdags
första sammanträde (RF 3:11). Mandaten gäller endast för den återstående
delen av valperioden. Man låter alltså inte – vilket är vanligt i andra länder –
en ny, hel valperiod löpa efter ett extra val. Extravalsinstitutet är därför ett
trubbigt instrument i regeringens hand och har hittills inte använts under den
nuvarande regeringsformens tid.
För ledamöterna finns ersättare (RF 3:2). För varje ledamot utses i princip
lika många ersättare som antalet mandat partiet fått i valkretsen, dock minst
tre. Ersättarna är alltså gruppersättare, inte personliga. En ledamot som är
talman eller statsråd får inte utöva sitt riksdagsuppdrag; i ett sådant fall
tjänstgör alltid en ersättare (RF 4:13). Detsamma gäller om en ledamot fått
tjänstledighet för minst en månad (RO 1:6).