pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
ställning exempelvis som politiker eller facklig funktionär, än som
befattningshavare hos myndigheten (TF 2:3–9).
En allmän handling är i princip offentlig, det vill säga den ska hållas
tillgänglig för den som vill ta del av den, vanligen i original (TF 2:12). Den
enskilde har också rätt att mot avgift få en avskrift eller kopia av den och får
också själv avbilda eller kopiera den med egen apparatur.
Tryckfrihetsförordningen öppnar möjlighet för att i lag införa en skyldighet
för myndigheter att lämna ut handlingar i elektronisk form (TF 2:13).
Myndigheten får som allmän princip inte fråga efter sökandens identitet eller
motiv för att efterfråga en handling (TF 2:14 st. 3).
Alla frågor om tillgång till allmänna handlingar ska behandlas skyndsamt
(TF 2:12–16).
Allmänna handlingar får hållas hemliga. I tryckfrihetsförordningen
(TF 2:2) anges de intressen som styr sekretessen. Utöver dessa får sekretess
inte förekomma. Dessa intressen är:
• rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig
organisation,
• rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,
• myndigheternas verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,
• intresset av att förebygga eller beivra brott,
• det allmännas ekonomiska intresse,
• skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden,
• intresset av att bevara djur- eller växtarter.
Undantag från offentlighetsprincipen ska vara mer noga angivna i en särskild
lag, offentlighets- och sekretesslagen, undantagsvis i andra lagar och då med
hänvisning till offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400).
Om en myndighet avslår en begäran att få ut en allmän handling, kan
beslutet överklagas, i regel hos kammarrätten. Blir det avslag i första klagoinstansen
kan klaganden gå vidare till Högsta förvaltningsdomstolen (före
detta Regeringsrätten). Då krävs dock prövningstillstånd.
Offentlighets- och sekretesslagen innehåller ett principiellt förbud mot att
avslöja en uppgift som omfattas av sekretess. Förbudet gäller vare sig detta
sker muntligen, genom att en allmän handling lämnas ut eller på något annat
sätt. Både handlingssekretess och tystnadsplikt gäller alltså.
Ansvarsfriheten för uppgiftslämnare slås fast i inledande stadganden både i
TF (1:1 st. 3) och i YGL (1:2). Det i praktiken viktigaste fallet är att en statlig
eller kommunal befattningshavare har lämnat ett meddelande för publicering
som omfattas av sekretess till en behörig mottagare, en tidningsredaktion, en
nyhetsbyrå eller liknande. Huvudregeln är att uppgiftslämnare då inte kan
dömas för brott mot tystnadsplikten. Vissa undantag gäller (se TF 7:3 och
YGL 5:3). En liknande ansvarsfrihet gäller för den som anskaffar uppgifter
för publicering.
Rätten till anonymitet skyddas på olika sätt. Det är straffbart för dem som
sysslar med tillkomsten av tryckta skrifter eller av framställningar skyddade
av yttrandefrihetsgrundlagen att röja uppgiftslämnare eller författare som
önskar vara anonyma. Undantag från denna tystnadsplikt görs bara i speciella
53