pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
38
Internationella överenskommelser och överlåtelser
Överenskommelser med andra stater eller med mellanfolkliga organisationer
ingås av regeringen (RF 10:1). Riksdagen garanteras dock ett inflytande över
de viktigare internationella överenskommelserna. Alla överenskommelser
som kräver ett beslut av riksdagen för att kunna genomföras måste också
godkännas av riksdagen. Även när det gäller andra överenskommelser av
större vikt måste regeringen få riksdagens godkännande. I sådana fall kan
dock – om rikets intresse kräver det – riksdagens godkännande ersättas med
en överläggning i den parlamentariskt sammansatta Utrikesnämnden.
Regeringen ska fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de
utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för landet och överlägga
med nämnden om dessa så ofta som det behövs. I alla utrikesärenden av större
vikt ska regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, ”om det kan
ske” (RF 10:11).
Statschefen är ordförande i Utrikesnämnden. Om statschefen har förhinder,
träder statsministern in som ordförande. Talmannen är självskriven som
ledamot, och i nämnden ingår ytterligare nio proportionellt valda
riksdagsledamöter (RF 10:12).
Inom Sverige gäller att offentligrättsliga funktioner såsom lagstiftning
endast kan utövas av organ som kan stödja sin behörighet direkt på grundlag
eller på ett bemyndigande som har stöd i grundlag. En allmän förutsättning är
då att det beslutande organet är nationellt.
Det sagda innebär bland annat att bestämmelser i internationella avtal för
Sveriges del har sin giltighet begränsad till Sverige som stat. Om Sverige gör
ett åtagande i ett sådant avtal, blir det inte bindande för svenska medborgare
förrän det har införlivats med svensk rätt genom beslut av ett behörigt svenskt
organ. Detta kan göras på olika sätt, exempelvis genom att avtalet skrivs om
till en svensk författning eller genom att avtalstexten i svensk översättning
eller – undantagsvis – i utländsk originaltext utfärdas som en svensk
föreskrift.
Överlåtelse av beslutskompetens till ett utländskt eller internationellt organ
förutsätter uttryckligt grundlagsstöd. I regeringsformen görs en skillnad
mellan överlåtelse av beslutanderätt till EU och övriga överlåtelser. Överlåtelser
till EU behandlas i nästa avsnitt. Vad beträffar övriga överlåtelser
gäller att beslutanderätt som direkt grundar sig på regeringsformen endast kan
överlåtas i begränsad omfattning när överlåtelserna avser beslut om föreskrifter,
användningen av statens tillgångar, rättskipnings- eller
förvaltningsuppgifter eller ingående eller uppsägning av internationella
överenskommelser eller förpliktelser. Vissa befogenheter kan över huvud
taget inte överlåtas. Detta gäller beslut om grundlagarna, riksdagsordningen,
vallagen och lagar om begränsning av någon av fri- och rättigheterna enligt 2
kap. regeringsformen (RF 10:7).
Rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter som inte direkt grundar sig på
regeringsformen kan överlåtas och då inte bara till mellanfolkliga organ utan
även till en annan stat och till en utländsk eller internationell inrättning eller