pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
54
fall, bland annat vid vittnesförhör inför domstol – om domstolen av hänsyn
till ett allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift
om identiteten lämnas (TF 3:3, YGL 2:3). I vissa mål viker tystnadsplikten
under lindrigare förutsättningar. Så är fallet i mål om brott mot tystnadsplikt
när ansvar kan inträda enligt de nyss nämnda undantagsreglerna (TF 7:3,
YGL 5:3). Det finns också ett förbud för en myndighet eller ett annat allmänt
organ att efterforska en författares, utgivares eller meddelares identitet. Inte
heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att
han eller hon har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till bruket av den
(TF 3:4, YGL 2:4).
Ansvarsbestämmelserna
Ett viktigt moment i de två grundlagarnas skyddssystem är straffbestämmelsernas
konstruktion. För flertalet typer av tryck- och yttrandefrihetsbrott
gäller principen om dubbel täckning. Den innebär att en gärning måste vara
straffbar både enligt grundlag och enligt vanlig lag – i praktiken brottsbalken
– för att kunna föranleda ansvar i tryck- eller yttrandefrihetsmål (TF 7:4 första
meningen, YGL 5:1 st. 1). Innebörden av detta är att straffbarheten kan minskas
genom en ändring i vanlig lag men inte vidgas utan att både grundlagen
och den vanliga lagen ändras. Tryckfrihetsbrotten förtecknas i 7 kap. 4 § TF.
I 5 kap. 1 § YGL finns en hänvisning till TF:s bestämmelser samt en beskrivning
av den typ av brottet olaga våldsskildring som begås genom rörliga
bilder.
De flesta brottstyper som är nämnda i TF gäller brott mot rikets säkerhet,
några tillhör gruppen brott mot allmän ordning, nämligen uppvigling, hets
mot folkgrupp och olaga våldsskildring. Brottet hets mot folkgrupp omfattar
även hot och missaktning med anspelning på sexuell läggning. Vissa andra
hotbrott är straffbara även när de begås genom yttranden i medier som täcks
av TF och YGL. Endast förtal och förolämpning tillhör gruppen brott mot
enskilda, och av dessa har endast förtal, grovt förtal och förtal av avliden
nämnvärd praktisk betydelse.
För brottspåföljderna gäller vanlig lag. Straffskalorna för tryck- och
yttrandefrihetsbrott kan alltså både skärpas och lindras utan att grundlagarna
ändras. Även skadestånden faller under regler i vanlig lag, dock med den
skillnaden att skadestånd kan komma i fråga bara när den framställning som
anses ha orsakat skada har visats vara brottslig (TF 11 kap., YGL 8 kap.).
Ansvarig för skadestånd är inte bara den som är straffrättsligt ansvarig utan
även ägaren eller förläggaren till den tryckta skriften respektive den som
bedriver programverksamheten.
De särskilda ansvarighetsreglerna (TF 8 kap., YGL 6 kap.) bygger på
principen om ensamansvar som nämnts tidigare. Beträffande flertalet
framställningar ligger ansvaret på den utgivare som ägaren utsett – så är det
för periodiska skrifter (TF 8:1) och för radioprogram och tekniska
upptagningar som filmer, videogram och ljudupptagningar (YGL 6:1). Annars
faller ansvaret i regel på upphovsmannen (TF 8:5). I viss omfattning gäller