pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
28
9 Skydd mot betydande intrång i den personliga integriteten som innebär
övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden
(RF 2:6 st. 2).
10 Skydd mot frihetsberövanden och frihet att förflytta sig inom Sverige och
lämna landet (RF 2:8).
11 Rätt till offentlig rättegång (RF 2:11 st. 2 andra meningen).
Reglerna om det särskilda förfarandet gäller även förslag om inskränkning i
ansvarsfriheten för meddelare enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
(se TF 7:3 st. 3 respektive YGL 5:3 st. 3) och i vissa andra
fall enligt yttrandefrihetsgrundlagen (YGL 3:3).
Regeringsformen ställer i allmänna ordalag upp vissa krav att beakta vid
begränsning av de här uppräknade fri- och rättigheterna (RF 2:21). Ändamålet
med en begränsning måste vara godtagbart i ett demokratiskt samhälle.
Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
syfte som har föranlett den. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt
att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens
grundvalar. Vidare sägs att en begränsning inte får göras enbart på grund av
politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. För yttrande- och
informationsfriheterna ges ytterligare detaljerade regler som måste följas vid
beslut om begränsningar genom lag (RF 2:23). För mötes- och
demonstrationsfriheterna samt föreningsfriheten finns motsvarande regler
(RF 2:24).
Vid rättighetsbegränsning måste riksdagen också beakta förbudet mot
diskriminering med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller sexuell
läggning eller på grund av kön (RF 2:12–13). Dessa förbud gäller vid
lagstiftning över huvud taget och alltså inte bara vid rättighetsbegränsningar.
Bestämmelserna om det särskilda förfarandet i riksdagen (RF 2:22) är
ganska komplicerade. Huvudregeln är att en minoritet som överstiger en
sjättedel av de röstande kan framtvinga ett anstånd på minst tolv månader med
ett beslut om ett lagförslag som rör någon av fri- och rättigheterna under
punkterna 1–11 ovan. Vissa typer av begränsningar är undantagna från
reglerna om det särskilda förfarandet (RF 2:22 st. 2). Konstitutionsutskottet
prövar för riksdagens del om det särskilda förfarandet är tillämpligt i fråga om
ett visst lagförslag. KU får inte avge förklaring att det inte är tillämpligt utan
att höra Lagrådet (RO 4:11 st. 3).
Det särskilda förfarandet sågs vid sin tillkomst främst som ett sätt att
stimulera till en så försiktig användning av den rättighetsbegränsande
lagstiftningen att besluten skulle kunna vinna bred anslutning. Att förfarandet
inte har tillämpats ofta kan ses som en bekräftelse på att syftet uppnåtts.
Till de två nu behandlade grupperna av rättigheter kommer ett antal
rättigheter som kan begränsas, i allmänhet genom lag utan särskilda villkor
och utan möjlighet att tillämpa det särskilda förfarandet. Hit hör rätten till
fackliga stridsåtgärder (RF 2:14), skyddet för äganderätten och för allemansrätten
(RF 2:15), för upphovsrätten (RF 2:16), för närings- och yrkesfriheten
(RF 2:17 st. 1) och slutligen för rätten till utbildning och forskningens frihet
(RF 2:18).