pdf-fil - Riksdagen

Grundläggande fri- och rättigheter
Inledning
GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
Reglerna i regeringsformens andra kapitel fokuserar på de fri- och rättigheter
som har särskild betydelse för samhällsskicket: de politiska friheterna. De är
definierade främst i det andra kapitlets två första paragrafer. Ändamålet här är
att garantera den fria åsiktsbildningen i politiska, religiösa och kulturella
frågor från ingrepp från det allmänna. En annan grupp av regler (RF 2:4–8) är
mera inriktade på att skydda individernas kroppsliga integritet och rörelsefrihet.
De följande tre paragraferna (RF 2:9–11) är inriktade på individernas
rättssäkerhet. I kapitlets tolfte och trettonde paragraf förbjuds lag eller annan
föreskrift som innebär diskriminering (RF 2:12–13). Den följande paragrafen
gäller rätten att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden (RF 2:14).
Regeringsformen är relativt återhållsam när det gäller ett politiskt
kontroversiellt område som individens ekonomiska frihet. Men det finns
regler om egendomsskydd i kombination med regler om allemansrätt
(RF 2:15). I de följande två bestämmelserna grundlagsfästs författares,
konstnärers och fotografers upphovsrätt (RF 2:16) samt näringsfriheten
(RF 2:17).
En rättighet av annat slag är rätten till kostnadsfri grundläggande
utbildning. Den är inskriven i RF tillsammans med skyddet för forskningens
frihet (RF 2:18).
Ett centralt inslag i diskussionen om grundlagsregleringen av fri- och
rättigheter är problemet med kontroll av att grundlagsreglerna verkligen följs.
Under arbetet med regeringsformen såg man en möjlighet till rättslig prövning
av lagstiftningen och annan normgivning genom domstolar som en
nödvändighet. Å andra sidan betonade man att en sådan prövning inte borde
bli ett normalt inslag i rättslivet.
Resultatet blev att rättstillämpande myndigheter – och alltså inte bara
domstolar – inte får tillämpa en föreskrift vars innehåll eller tillkomst strider
mot grundlag eller annan överordnad författning (se s. 42). Den så kallade
lagprövningen har betydelse långt utanför fri- och rättigheternas område.
Regeringsformen och Europakonventionen
Grundlagsreglerna om fri- och rättigheter har i någon mån minskat i betydelse
under senare år. Det är en följd av Sveriges anslutning till internationella
konventioner på området, främst Europarådets konvention av år 1950 angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
jämte tilläggsprotokoll. Rättsutvecklingen i Europadomstolen i Strasbourg
visade efter hand att konventionens regler ingrep djupt i den svenska rättsordningen,
även efter tillkomsten av regeringsformens rättighetsregler. Sedan
1982 har Sverige fällts ett antal gånger i Europadomstolen. Domstolen har i
ett flertal mål slagit fast brott mot artikel 6 i konventionen, som föreskriver en
rätt till ”en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig
och opartisk domstol, som upprättats enligt lag”. Fällningarna berodde
25