2 Affektiva sjukdomar - Landstinget SÃ¶rmland

More documents

Recommendations

Info

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12 behandlingsform som finns tillgänglig vid just den vårdcentral eller psykiatriska öppenvårdsmottagning där patienten behandlas. Målsättningen från landstingets sida är att en bredd i utbudet av psykoterapier skall kunna erbjudas patienter, så att individens önskan om viss psykoterapeutisk hjälp kan tillgodoses. Generellt sett prioriteras dock problemlösande och tidsbegränsade terapier. Vid svåra depressioner med eller utan melankoli, är regelrätt psykoterapi inte att föredra. Patienten har inte tillgång till sina normala kognitiva, viljemässiga och affektiva funktioner, och kan inte på ett rimligt sätt formulera en adekvat psykologisk problemställning att arbeta terapeutiskt med. Behandlarens hållning måste här i första hand vara stödjande och edukativ och inge patienten mod och hopp att leva vidare och fullfölja den biologiska behandlingen, vanligen farmakoterapi. I ett senare skede kan sedan en kompletterande psykoterapeutisk behandling ha ett särskilt värde som återfallsprevention i kombination med farmakologisk behandling 4.2.4 Stödsamtal/Krisbearbetning/Arbetsplatsåtgärder Det är vanligt att patienter under en depressionsepisod upplever olika livsproblem som närmast oöverstigliga för att sedan, när symtomen avklingar, visa sig kunna hantera dessa problem utan eller med endast litet, professionellt psykologiskt stöd. Många depressioner triggas av olika typer av psykosociala påfrestningar. Särskilt förluster av viktiga personer/relationer och kränkningar av självkänslan tycks ha en depressiogen verkan. Om patienten har multipla yttre belastningar kan man oftast inte på kort sikt förvänta sig samma goda behandlingsresultat som i de fall där sådana belastningar saknas. Antidepressiv behandling kan då ge patienten kraft att – med hjälp av socialt stöd som kan ges inom och/eller utanför sjukvården - börja bryta sitt negativa mönster. Det kan vara kurativa insatser, rehabilitering, arbetsträning, utbildning, stresshantering och liknande. Har depressionen sina orsaker på arbetsplatsen bör patienten få hjälp med arbetsplatsåtgärder för att förhindra att problemen kommer tillbaka då patienten återvänder till arbetet. 4.2.5 Utbildning - Psykoedukativa insatser Psykoedukativa insatser är av stor vikt för patientens kognitiva och viljemässiga nedsättningar vid egentlig depression. Detta är därför något som borde finnas överallt där man bedriver depressionsbehandling. I psykoedukativa grupper får patienten också lära sig att ta hand om sig själva på ett sätt som befrämjar hälsa och minskar risken för återfall. De får lära sig om sin sjukdom och diskutera sina erfarenheter med andra i liknande situation vilket ger viktiga bidrag till behandlingen. Patienten bör dessutom få både muntlig och skriftlig information om sitt tillstånd och om behandling och behandlingsalternativ. Inom Primärvård och Företagshälsovård Deprimerade patienter inom Primärvården har oftare symtom som sömnstörningar, oro och trötthet än ren nedstämdhet. De har också fler somatiska besvär och lider av olika psykosociala belastningar. Här är det därför viktigt att man satsar på ett strukturerat omhändertagande innefattande utbildningsinsatser och grupper för stöd och undervisning. Då modern evidensbaserad vård har visat på vikten av psykoedukativa gruppverksamheter är detta ett område som måste utvecklas inom både primärvård och företagshälsovård. Under uppbyggnad av sådan verksamhet kan utveckling av lämpliga manualstyrda grupprogram ske i samråd med specialister som sedan även kan fungera som grupphandledare. 21
Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12 Inom Specialistvård Djupt deprimerade patienter bör vänta med fördjupade kunskaps- och informationsinsatser tills att symtomen minskat så mycket att patienten kan följa med i ett psykoedukativt program utan alltför stor kognitiv belastning. Därefter är det viktigt att patienten tillförs kunskaper både om sjukdomen i sig och om hur han/hon på bästa sätt kan hantera sin livssituation och sina symtom för att förhindra återinsjuknande. 4.3 Läkemedelsbehandling - preparatöversikt 4.3.1 Inledning En förutsättning för att ett förstämningstillstånd skall upptäckas och bedömas är att läkaren förmår att skapa en bra kontakt med patienten och har ett förhållningssätt som möjliggör en behandlingsallians med patienten. Patient-läkarrelationen kan sägas omfatta tre komponenter: målen för behandlingen, medlen för att uppnå målen och den känslomässiga bindningen, dvs. den personliga kemin. En god patient-läkarrelation har avgörande betydelse för behandlingsframgång. Läkaren bör vara uppmärksam på spontana uttryck från patienten som visar på samarbetets kvalitet samt vara beredd att ”reparera” alliansen om den inte tycks fungera. Mot bakgrund av ovanstående läggs grunden för att patienten skall ta sin del av ansvaret för att behandlingen skall bli framgångsrik när det gäller såväl läkemedelsbehandling som annan behandling. Diagnos, depressionens kliniska bild, suicidrisk, ålder, biverkningsbenägenhet, eventuell tidigare antidepressiv behandling, liksom interaktionsrisk med samtidigt använda läkemedel styr valet av läkemedel. Att vara förtrogen med ett fåtal preparat, från olika farmakologiska grupper, underlättar framför allt för den läkare som inte är psykiater. Preparat som rekommenderas i Läkemedelskommitténs REKLISTA bör användas i första hand. Speciella förhållanden gäller vid läkemedelsbehandling hos gravida, nyförlösta och ammande kvinnor samt hos äldre. Dessa områden behandlas speciellt i egna avsnitt i vårdprogrammet (se avsnitt 6.1 och 6.4) 4.3.2 Antidepressiva läkemedel Antidepressiva läkemedel är en kemiskt heterogen grupp, som har det gemensamt att de påverkar den monoaminerga transmissionen i CNS. Sänkt neurotransmission av serotonin och noradrenalin, och i viss mån dopamin, har föreslagits förekomma vid depressioner. Utvecklingen av de nuvarande antidepressiva läkemedlen bygger på denna s.k. monoaminhypotes och följaktligen på att dessa läkemedel skall motverka låga nivåer av noradrenalin och/eller serotonin i synapsklyfterna i respektive system. I stort har utvecklingen resulterat i preparat med färre biverkningar och lägre toxicitet. Antidepressiva läkemedel är förutom stämningshöjande även hämningslösande samt ibland även sederande. Vissa antidepressiva läkemedel används även för att behandla generaliserad ångest, paniksyndrom, social fobi och tvångssyndrom. Flera olika klasser av antidepressiva läkemedel finns (se tabell 2). Icke selektiva monoaminåterupptagshämmare Tricykliska antidepressiva läkemedel (TCA), och det närbesläktade tetracykliska medlet maprotilin, hämmar återupptaget av noradrenalin (NA) och/eller serotonin (5-HT) i synapserna, vilket indirekt leder till en förstärkt transmission. Sinsemellan skiljer sig olika TCA åt, bland annat i grad av noradrenerg respektive serotonerg återupptagshämmande effekt. Klomipramin intar en särställning i detta avseende med sin starka serotonerga effekt. Amitryptilin och nortryptilin har aktiva metaboliter som kan ha en annan NA/5-HT profil än modersubstansen. 22
Page 1 and 2: Behandling av affektiva sjukdomar h
Page 3 and 4: Vårdprogram - Affektiva sjukdomar;
Page 21: Vårdprogram - Affektiva sjukdomar;
Page 80 and 81:
Anteckningar
show all

2 Affektiva sjukdomar - Landstinget SÃ¶rmland

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?