2 Affektiva sjukdomar - Landstinget SÃ¶rmland

More documents

Recommendations

Info

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12 med unilateral teknik optimeras vad avser strömdoser, kramptid etc så att bästa möjliga effekt uppnås. Bilateral elektrodplacering kan ge kraftfullare effekt än unilateral placering men ger samtidigt mer kognitiv påverkan. Om behandlingseffekt har uteblivit efter 4-6 optimalt genomförda behandlingar med unilateral elektrodplacering bytes till bilateral placering. Om patienten erhållit 10 behandlingar, varav 4 med bilateral teknik, och klinisk effekt uteblir är det sannolikt inte meningsfyllt att fortsätta. Vid ECT-behandling av bipolär depression kan överslag i mani ske (s.k. switch). Detta fenomen har tidigare hanterats olika men erfarna kliniker tolkar idag detta som ett utslag av instabilitet och anser att ECT i alla fall skall fortsättas fram till dess stabilitet och normalt stämningsläge uppnåtts. Avslutandet av behandlingen och eftervård Ett stort problem med ECT är att återfall/återinsjuknanden ofta uppträder, även relativt snabbt efter avslutad behandling och kanske framför allt när en ECT-serie avslutas tvärt. Återfallsprofylaktisk behandling skall därför ges och sådan kan bestå antingen av läkemedel eller av ECT i form av underhållsbehandling. Som läkemedelsbehandling ges i första hand antidepressiva läkemedel eller Litium, ofta även i kombination. Vid bipolär depression kan stämningsstabiliserare användas och vid bipolär affektiv sjukdom med risk för överslag i mani kan atypiska neuroleptika användas. Behandlingsrekommendationerna följer de som givits på annan plats i detta vårdprogram (se avsnitt 4.4). Ett undantag är dock att Litium har visat sig vara effektivt i flera studier i att förebygga recidiv efter avslutad ECT och används därför relativt sett oftare i just detta sammanhang. Om underhålls-ECT används glesas den inledande behandlingsomgången med ECT successivt ut när remission erhållits. Underhållsbehandlingen inleds med att ECT ges 1 gång per vecka i 2-4 veckor, därefter varannan vecka i ytterligare 4 veckor. Efter detta kan behandlingen ytterligare successivt glesas ut så att behandling kan ges var 3:e eller 4:e vecka under en längre period framöver. Om patienten uppvisar tecken på återinsjuknande kortas intervallen under en period. Hur länge underhållsbehandlingen skall fortsätta bestäms individuellt. Ibland används den inledande delen av underhållsbehandlingen med ECT för att utprova en optimal läkemedelsbehandling. Underhållsbehandlingen sköts företrädelsevis polikliniskt. Enligt SBU-rapporten är underhållsbehandling med ECT ännu inte vetenskapligt dokumenterad i kontrollerade studier och utgör därför inte en evidensbaserad behandlingsmetod. Man anger också att den dokumentation som finns inte ger något stöd för att underhållsbehandling med ECT fungerar bättre än uppföljande behandling med farmaka hos patienter som är medicinresistenta innan akut ECT-serie. Studier finns dock som visar att underhålls-ECT kan minska behovet av slutenvård. SBU:s slutsats är att underhållsbehandling med ECT ”kan utgöra ett alternativ för enstaka patienter där läkemedel inte är aktuellt”. Effekter av underhållsbehandling med ECT på kognitiva funktioner måste beaktas. 4.5.8 Ljusbehandling Teorin bakom ljusbehandling är att årstidsbunden depression (Seasonal Affective Disorder, SAD) skulle kunna orsakas av ljusbetingade störningar i den biologiska klockan och minskad utsöndring av sömnhormonet melatonin vid årstider med minskat solljus. Ljusbehandlingen innebär att patienten vistas i ett ljust rum med en ljusstyrka på oftast 2500 – 10 000 lux (till skillnad mot ljusstyrkan i vanlig inomhusbelysning som oftast är 500 lux). I de flesta studier har man använt sig av s.k. bright white light med en våglängd på 380 – 760 nanometer (motsvarande dagsljuset spektrum). 35
Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12 Ljusterapi är en omdiskuterad fråga. Enligt SBU-rapporten saknas vetenskapligt stöd för att behandlingen ger effekt på depressioner. Många patienter berättar dock om positiva upplevelser av behandlingen. Ljusbehandling finns inte att tillgå i alla områden av landstinget och det är tveksamt om det skall höra till sjukvårdens ansvarsområde, framför allt när SBU-rapporten är tveksam till dess effekt. Ljusbehandling finns för närvarande att tillgå via de psykiatriska klinikerna i södra och västra länsdelarna, huvudsakligen i formen av en utrustning som kan lånas hem för egenvård. Om en patient är intresserad av sådan behandling tas kontakt med närmaste psykiatriska klinik som har sådan utrustning. Man bör dock beakta att det naturliga ljusets intensitet utomhus, även på vintern, kan vara betydligt högre än vad som används vid ljusterapi (upp till 100 000 lux en solig dag med snötäcke och mellan 10 000 – 50 000 lux en dag med växlande molnighet). En timmes promenad utomhus ger således minst lika mycket ljusstimulering som den inom sjukvården använda ljusbehandlingen. Inom ramen för egenvård skulle många (kanske flertalet?) patienter istället för att erhålla ljusbehandling kunna rekommenderas promenader utomhus (se vidare avsnitt 4.4.2). 4.6 Kombinationsbehandlingar Arv och miljö samspelar vid affektiv sjukdom vilket innebär att behandlingen måste beakta både genetiska, biologiska, psykologiska, sociala och miljömässiga faktorer. Alla patienter som behandlas för affektiv sjukdom bör därför som grundregel alltid erbjudas någon form av samtalsstöd parallellt med läkemedelsbehandlingen. Patienten behöver få hjälp att förstå och bearbeta de utlösande faktorerna. Det kan handla om gamla trauman och/eller en livsproblematik som inte längre kan hanteras med tidigare copingstrategier. Patienten lär sig att förstå sin egen syn på sig själv och sin omgivning och att integrera aktuella livshändelser och upplevelser med tidigare erfarenheter. Resultaten förstärks och 80-85% av patienterna blir bättre. Den grundläggande inställningen bör vara att patienten skall kunna erbjudas både samtalsbehandling och antidepressiva läkemedel i lika utsträckning. Den gamla antingen-eller inställningen försvinner allteftersom forskningen framskrider och man inser att saker och tillstånd samvarierar och att det i regel inte finns enkla, raka orsakssamband. Patienterna skall också kunna erbjudas utbildning - psykoedukativa insatser - och betoningen på egenvård bör alltid understrykas. 4.7 Behandling vid samsjuklighet Ibland blir patienten inte bättre trots adekvat medicinering och icke-farmakologiska insatser. Det är då ytterst viktigt att ompröva diagnosen eller försöka se om patienten lider av andra besvär som försvårar eller förhindrar ett tillfrisknande. Samsjuklighet kan innebära att en depression blir svårare att behandla. 4.7.1 Psykiatrisk samsjuklighet Depression kan förekomma hos patienter som också lider av ångestsyndrom, psykossjukdomar, demenser, olika psykotiska tillstånd och personlighetstörningar. Samsjukligheten innebär att man har multipla psykiatriska problem som alla måste behandlas. Vid en personlighetsstörning har personen ett genomgående mönster av upplevelser och beteenden som påtagligt avviker från det ”normala” i den sociala och kulturella miljö i vilken patienten lever. Detta ställer till med problem för patienten och orsakar lidande och dålig 36
Page 1 and 2: Behandling av affektiva sjukdomar h
Page 3 and 4: Vårdprogram - Affektiva sjukdomar;
Page 35: Vårdprogram - Affektiva sjukdomar;
Page 80 and 81: Anteckningar

2 Affektiva sjukdomar - Landstinget SÃ¶rmland

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?