2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland
2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland
2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Vårdprogram – <strong>Affektiva</strong> <strong>sjukdomar</strong>; vs 2006-04-12<br />
Sammanfattning<br />
Förstämningssyndrom, eller affektiva <strong>sjukdomar</strong>, är vanliga <strong>sjukdomar</strong> som drabbar en stor<br />
andel av befolkningen. Vid en viss tidpunkt uppfyller mellan 4-10 % av den vuxna befolkningen<br />
kriterier för egentlig depression. Depression har även blivit vanligare på senare år och<br />
debuten sker i allt lägre åldrar.<br />
Grunden för all vård av affektiv sjukdom är att symtom upptäcks och att korrekt diagnos<br />
ställs. Studier har visat att inom vården diagnostiseras ibland bara hälften av alla patienter<br />
som har depression, framför allt missas lindriga depressioner. Att förbättra diagnostiken ställer<br />
höga krav på den personal som patienten först kommer i kontakt med och dold affektiv<br />
sjukdom kan lättare upptäckas om riktade frågor ställs till patienten. Misstänker man affektiv<br />
sjukdom leder noggrann anamnes och användandet av skattningsformulär till att rätt diagnos<br />
kan ställas.<br />
Vanliga symtom vid depression är nedstämdhet och/eller intresseförlust samt aptitförändringar.<br />
Dessutom är sömnstörning, hämning, energilöshet, skuldkänslor, koncentrationssvårigheter<br />
och/eller självmordstankar vanliga. Vanliga symtom vid mani/hypomani är förhöjd självkänsla<br />
eller grandiositet, minskat sömnbehov, ökad pratsamhet, tankeflykt, ökad målinriktad aktivitet<br />
eller psykomotorisk agitation och/eller ett hängivande åt lustbetonade aktiviteter. Den allvarligaste<br />
följden av affektiv sjukdom är suicid, men både för individ och samhälle medför den<br />
nedsatta arbets- och funktionsförmågan stora förluster.<br />
Målsättningen med behandlingen är tillfrisknande, vilket inte bara innebär frihet från symptom<br />
utan också återvunnen livsglädje, arbetsförmåga och social funktion. Detta mål kan<br />
uppnås för det stora flertalet patienter om tillgängliga behandlingsmöjligheter utnyttjas konsekvent.<br />
Både farmakologisk och psykologisk behandling skall kunna erbjudas. Behandlingen<br />
kan bestå av enstaka insatser eller en kombination av flera. Egenvård (motion, sömn, regelbundna<br />
vanor mm) skall finnas med som bas vid all behandling. Anhörig- och patientutbildning<br />
har också en viktig roll.<br />
Läkemedelsbehandling vid egentlig depression bör pågå i minst fyra veckor innan utvärdering<br />
görs. I genomsnitt leder den först påbörjade antidepressiva läkemedelsbehandlingen till otillfredsställande<br />
resultat för var tredje patient. Efter uppnådd symptomfrihet bör behandlingen<br />
pågå i minst sex månader. Vid behandling av lindriga och måttliga depressioner är psykoterapi<br />
en lika effektiv behandling som läkemedel. Psykoterapi kan med fördel även användas när biverkningar<br />
av den antidepressiva medicineringen blir för svåra och vid graviditet eller amning.<br />
Elektrokonvulsiv behandling (ECT) är en säker och effektiv behandling vid svåra depressioner.<br />
Vid bipolär affektiv sjukdom skall patienten remitteras till specialistpsykiatrin för insättning<br />
av behandling.<br />
Teamsamverkan leder till bättre behandlingsresultat. Det mest grundläggande vid all depressionsbehandling<br />
är mänsklig kontakt. Uppföljning och tillgänglighet är därför viktigt för att<br />
stötta patienten och för att kunna värdera behandlingsresultat och en eventuell suicidrisk. Risken<br />
för återinsjuknande är stor men minskar efter en väl genomförd behandling och uppföljning.<br />
Anhörigas situation, särskilt barnen till deprimerade patienter, bör beaktas.<br />
Depression hos äldre kan ofta förknippas med deras livssituation, såsom ensamhet, sorg, so-<br />
2