2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12
elimineras helt via njurarna och eftersom litium vid långtidsbehandling kan ge njurpåverkan
skall njurfunktionen regelbundet kontrolleras under behandlingen. Genom sin påverkan på
njurfunktionen kan Litium interagera med andra läkemedel som utsöndras/verkar renalt, t.ex.
NSAID (samtidig behandling med NSAID kan höja Li-koncentrationen med 30%!) och diuretika.
Litium kan även ge en påverkan på sköldkörteln (hypothyreos) och därför skall även thyreoideafunktionen
regelbundet följas under behandlingen. Om hypothyreos uppkommer behöver
detta inte leda till att behandlingen avbryts. Levaxin skall i så fall ges som tillägg vid fortsatt
Litiumbehandling och detta sköts företrädesvis i samarbete med primärvården. Hyperkalcemi
kan även förekomma vid litiumbehandling. Det kan ibland hanteras med en försiktig sänkning
av Litiumdosen. I andra fall kan det vara uttryck för en hyperparathyreodism och kräva en endokrinologisk
utredning.
Även akne, illamående, magsmärtor och diarrée är vanliga biverkningar. Diarréerna kan vara
mycket besvärliga och en möjlighet att komma till rätta med problemet är att ersätta Lithionit
(litiumsulfat) med Litiumkarbonat, som kan erhållas på licens (300 mg Litiumkarbonat motsvarar
56 mg litium = 8,1 mmol).
Vid behandling med Litium hos äldre kan ibland behovet uppstå av att finjustera dosen eller
behovet av att använda mycket låga doser Litium. Litarex (licenspreparat) kan då vara ett
alternativ. Litarex är en depottablett (litiumcitrat, motsv 6 mmol Li) med brytskåra, vilket gör
att den kan delas. Licenshandlingar kan fås via läkemedelsverkets hemsida (www.mpa.se) och
en licens tar någon dag att få.
Rutinmässig provtagning vid Litiumbehandling sköts företrädesvis av sjuksköterska inom
ramen för en litiumdispensär eller motsvarande. Förslag på kontroller före och under Litiumbehandling
är följande:
Utredning före insättning av Litium:
• Somatiskt status inkl. blodtryck och vikt
• Njurfunktionsundersökning med kreatinin och beräknat kreatininclearance. I speciella
fall kan även minirintest och iohexolclearance behövas.
• Elektrolyter med Na, K och joniserat Ca i plasma.
• Thyreoideastatus med TSH och fritt T4.
• P-glukos.
• Urinprovstagning med U-glukos, U-protein och nitritsticka (U-testremsa)
• EKG
Under pågående Litiumbehandling
• Var 3:e månad: Litium (frikostigt med tätare kontroller vid behov) och kreatinin.
• Var 6:e månad: Litium, thyreoideastatus och joniserat Ca i plasma samt kreatinin.
När stabilitet i Litiumbehandlingen uppnåtts och patienten behandlats i mer än 1 år
kan intervallen för provtagning för kreatinin utökas. Vid stabil behandling i mer än 2
år kan kreatinin undersökas årligen.
• Var 12:e månad: som vid 6 månader samt alltid kreatinin, P-glukos, blodtryck, EKG,
vikt och U-testremsa. Utöver detta kan i vissa fall Hba1c övervägas som komplement
till P-glukos.
26