2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12
Den suicidala stegen, där läkaren med sitt eget ordval ställer fortlöpande frågor om hopplöshet,
tankar på död, längtan efter att dö, tankar på suicid, impulser till eller planer på suicid, ger
information om hur långt en människa kommit i sin avsikt att suicidera. Det bör också göras
en social utredning för att belysa patientens sociala nätverk, ekonomi, bostads- och arbetssituation.
Närstående bör kontaktas i samband med den akuta bedömningen av en suicidal patient om
inte patienten motsätter sig detta. Kontakten med anhöriga ger viktig information, samtidigt
som de anhöriga kan erbjudas stöd och informeras om fortsatt behandling.
6.6.6 Aktiv uppföljning och eftervård
Att följa upp patienter som gjort ett suicidförsök är en viktig del i behandlingen. Nya suicidförsök
är vanligt under det nästkommande året och det är särskilt viktigt att det finns uppföljning
under denna tid. Förutsättningarna för att uppföljningen skall fungera ökar om det finns
en kontinuitet inom vårdkedjan. Den underlättas också av att patientens närstående är delaktiga
och att det exempelvis finns överenskommelser om vad som händer om patienten uteblir
och vilken roll anhöriga skall ha. För patienter som har en stabil kontakt med sin allmänläkare,
som kanske också har god kännedom om den övriga familjen, kan uppföljningen lämpligen
ske i primärvården.
7.1 Patienträttigheter
7 Patient- och anhöriginformation
Förutom Hälso- och sjukvårdslagen finns en rad lagar som skall se till att patienten får en
trygg, säker och värdig vård. Patienten har till exempel lagstadgad rätt att tacka ja eller nej till
vård och behandling. Detta gäller dock inte om han/hon vårdas enligt smittskyddslagen, inom
psykiatrisk tvångsvård eller inom rättspsykatrisk vård.
7.2 Informationsskyldighet, valfrihet och sekretess
Numera har patienten lagstadgad rätt att få information om sitt tillstånd. Läkaren är ansvarig
för diagnostisering och patienten har rätt till information om de diagnoser som ställs. Patienten
bör få en god och individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och ges möjlighet
att i en öppen dialog ta ställning till de vård- och behandlingsalternativ som kan erbjudas.
Många patienter med personlighetsstörningsdiagnos har inte själva någon vetskap om sin diagnos,
vilket medför att de inte ges en chans att ta tag i och försöka greppa sin situation.
Det är kanske inte alltid möjligt att tillgodose patientens önskemål, framför allt inte om de står
i strid med forskning och beprövad erfarenhet. Ibland finns det inte heller tillräckliga resurser.
Men även då bör detta diskuteras med patienten så att han/hon är införstådd med varför önskemålen
inte beaktas.
7.2.1 Eget ansvar
En patient har således rätt att tacka ja eller ner till vård eller behandling. Men det innebär
också en betoning på patientens eget ansvar. Om patienten tackar nej till den vård som erbjuds
och bedöms vara adekvat åligger det patienten själv att – genom egenvård eller annat –
ansvara för sitt hälsotillstånd.
52