2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12
6.5.2 Elektrokonvulsiv behanding (ECT)
ECT kan i många fall ha en kraftfull effekt hos patienter som är terapirefraktära efter behandling
med antidepressiva läkemedel, och detta är en av indikationerna för ECT. Behandlingsresultatet
är dock sämre hos dessa patienter och risken för återinsjuknande efter avslutad behandling
är hög. Behandling med ECT beskrivs utförligt i avsnitt 4.5.
6.5.3 Infusionsbehandling med Anafranil (klomipramin)
Infusionsbehandling med klomipramin har visat sig ge en snabb antidepressiv effekt samt
även en snabb ångestlindring. Det kan i vissa fall vara ett alternativ till ECT-behandling. Behandlingen
ges inom slutenvården. Infusionen inleds med 25 mg i 500 ml NaCl eller 5%-isoton
glukoslösning som ges under 1,5-3 timmar. Behandlingen trappas upp med 25 mg per dag,
vanligen till dess en slutdos om 150 mg/dygn uppnåtts. Terapeutisk effekt uppträder vanligtvis
inom första veckan och behandlingen fortsätter 3-5 dagar efter det att en tydlig förbättring
skett. Därefter sker en gradvis övergång till peroral medicinering. Av tradition använts oftast
klomipramin, men även SSRI och venlafaxin kan i speciella fall användas.
6.5.4 Icke-selektiva monoaminooxidas (MAO-) hämmare
Sedan tidigare vet man att icke-selektiva monoaminooxidas (MAO-) hämmare med framgång
kan användas vid behandling av depression. Behandlingen är dock förenad med biverkningar
och speciella försiktighetsåtgärder måste vidtas. Preparaten kan bara användas på licens. De
icke-selektiva MAO-hämmarna är icke-reversibla enzymhämmare, varför effekten sitter i lång
tid (i princip till dess nytt enzym kunnat syntetiseras, oftast 2-3 veckor).
Den vanligaste indikationen är terapiresistent depression med tydliga atypiska drag, oftast
ingående i ett bipolärt syndrom. Symtombilden kännetecknas av trötthet, ökad aptit och sömnbehov,
energilöshet och tyngdkänsla. I första hand rekommenderas tranylcypromin (Parnate) i
doser om 10 mg x 2 till 20 mg x 3. Behandlingen kan med fördel kombineras med stämningsstabiliserare
i form av Litium, valproat eller lamotrigin, beroende på förekomst av hypomana
symtom. Karbamazepin bör undvikas. Även tillägg med atypiska neuroleptika är möjligt.
De vanligaste biverkningarna är ortostatism (dostitrera!), viktökning, sexuella biverkningar,
ödem, huvudvärk, trötthet och sömnstörning. MAO-hämmare interagerar med andra serotonergt
aktiva läkemedel, såsom t ex vissa antidepressiva, triptaner och Petidin. Kombinationsbehandlingar
leder till risk för utvecklande av det s.k. serotonerga syndromet (ett tillstånd beroende
på för hög serotoninomsättning i nervsystemet).
En icke-selektiv hämning av enzymet MAO leder också till risker vid förtäring av födoämnen
som innehåller tyramin (se vidare avsnitt 4.3.2). Tyramin finns i jästa och lagrade proteinhaltiga
födoämnen, och sådana måste därför undvikas. Tyraminintag leder till blodtrycksstegring
med huvudvärk, hjärtklappning och illabefinnande som viktigaste symtom. Adalatkapslar om
10 mg som tuggas ges som akutbehandling.
6.6 Suicid och suicidriskbedömning
6.6.1 Definitioner
Suicid är en medveten, uppsåtlig, självförvållad och livshotande handling som leder till döden.
Många suicid är dock impulsmässiga och inträffar under kaotiska förhållanden. Suicidförsök
är en livshotande eller skenbart livshotande handling, som en person utför i avsikt att sätta sitt
liv på spel eller göra intryck av en sådan avsikt, men som inte leder till döden.
48