Häfte B - Socialdemokraterna

Motion B5
Stockholms arbetarekommun
Dags för en förnyad och fördjupad Afrikapolitik
Det finns många starka bilder som förmedlas från den pågående tragedin i
Darfurområdet i Sudan som gjort stark intryck på mig. Det är en bild på ett
utmärglat tiggande barn med stora ögon och en skål i handen som kontrasteras
mot en välmående hjälparbetare. Dessa bilder är dels en representation av
verkligheten så som det ser ut, dels en agitativ bild för att uppbåda stöd för
biståndspolitiken. Bilden skulle också kunna representera det vita Europas
förhållningssätt till det svarta Afrika. Europa vill se Afrika som hopplöst,
hjälplöst och tiggande.
Det kraftlösa barnet kan representera det kraftlösa Afrika. Bilden av
hjälplösa offer kontrasteras sedan mot tanken på oss européer som hjälpande
hjältar. På så sätt får man människor att först känna skuldkänslor och därefter
ge bidrag. Därigenom har man dövat sitt samvete och känner att man ”har
gjort sitt”. Men detta sätt att döva vårt samvete bygger på ett förlegat tankesätt.
För det handlar inte om det hjälplösa barnet. Det handlar om oss själva.
Europas Afrikapolitik handlar således inte om Afrika, utan mera om
Europa och europeiska föreställningar. Det råder ingen tvekan om att Afrika
är fattigt och i behov av hjälp. Inte heller är det fel att skapa en realistisk bild
av verkligheten för att människor ska komma till insikt. Men för alltför
många är Afrika hotfullt, gåtfullt och mörkt. Det är som om Afrika inte riktigt
finns med i det nutida sammanhanget. Det finns bara till som idé för att
ge en kontrast till Europa.
Det bor mer än 800 miljoner människor i Afrika; en sjundedel av jordens
befolkning. Nästan alla afrikanska länder har varit kolonier fram till 1950-
talet. Slaveri, apartheid, kolonialism och krig har varit Afrikas verklighet.
Korruption, kalla kriget och instabilitet har varit Afrikas verklighet. Sjukdom,
svält och katastrofer är Afrikas verklighet.
Många militära konflikter om territorier och gränser under Afrikas
moderna historia har berott på de gränser från kolonial tid som dragits över
Afrika. Förutom stormakternas globala, strategiska ställningstaganden motiverades
ofta interventionerna i Afrika av tanken på kontinentens rika råvarutillgångar
såsom diamanter och metaller, till exempel uran och koppar.
Det är detta historiska och komplexa sammanhang som Sveriges och
Europas Afrikapolitik fortfarande bygger på. Det är helt klart att det brister i
identifikationen mellan Europas och Afrikas folk. Samtidigt som man bygger
murar i den spanska-marockanska gränsstaden Ceuta för att förhindra flyktingar
från Afrika att ta sig till Europa, är EU:s Afrikapolitik en av de mest
ambitiösa i världen.
Förhållandet kan inte beskrivas på annat sätt än ambivalent. EU är av
historiska och geografiska skäl Afrikas viktigaste partner. EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik har bidragit till bättre konflikthantering i Afrika.
EU har också givit starkt politiskt och ekonomiskt stöd till bildandet av
Afrikanska Unionen.
Utgångspunkter för en förnyad och fördjupad afrikapolitik. Det är nästan
tio år sedan Sverige antog en skrivelse med afrikapolitik i fokus. Ny partnerskap.
Det är nu viktigare än någonsin att främja en politisk dialog som stöd
till demokratiska processer och handel som stöd för ekonomisk utveckling.
EU:s stöd till forskning kring malaria, hiv/aids och TBC kan inte heller
9