Häfte B - Socialdemokraterna

Kartläggningen visar bland annat att antalet fall har ökat kraftigt på
bara några år och att symptomen varierar mellan olika fall.
Lagstiftningen och den praxis som har utvecklats innebär att varje
barn har rätt till en individuell prövning och barn med skyddsbehov eller
som är livshotande sjuka och som inte kan få vård i sitt hemland, har rätt
att få stanna i Sverige.
Under våren 2005 lämnade Utlänningsnämnden över ett ärende till
regeringen för att få vägledning i hur dessa ärenden ska behandlas.
Partistyrelsen anser att det är viktigt att hålla fast vid den individuella
prövningen, samt att man bör undvika att lyfta fram en specifik sjukdom
eller symptom, som per automatik ska ge uppehållstillstånd. En del
barn kan ha asylskäl och har då rätt till flyktingstatus i Sverige. En del bör
få stanna av humanitära skäl på grund av omständigheterna i det enskilda
ärendet. En del är mindre allvarligt sjuka eller kan få vård i sitt hemland.
Svensk lagstiftning reglerar detta och den ska gälla lika för alla barn, oavsett
sjukdom.
Den individuella prövningen av varje persons asylansökan är grundläggande
i svensk flyktingpolitik. Sverige har därför motsatt sig förslag om
kollektiva eller generella beslut för sökande från vissa länder bland annat
inom ramen för EU-samarbetet. Lika grundläggande är det att en persons
skyddsbehov ska avgöra om han eller hon får beviljas asyl. En allmän
amnesti är ett kollektivt beslut. Istället för skyddsbehov är det tidpunkten
som avgör vem som får stanna och vem som inte får det. Partistyrelsen
anser att det alltid ska göras en individuell prövning av en asylsökandes
samtliga skäl för att beviljas eller nekas uppehållstillstånd i Sverige och
avvisar förslaget om en amnesti.
Väntan i ovisshet på ett beslut är för en asylsökande en svår och nedbrytande
tid. Partistyrelsen anser att korta handläggningstider är viktigt
både för rättssäkerheten, den enskilde asylsökanden och för att skapa en
human asylprocess. Arbetet med att göra asylprocessen tydligare och mer
effektiv är angeläget. Målet är att Migrationsverket ska fatta beslut i ett
asylärende inom sex månader. För ensamkommande barn ska beslut fattas
inom tre månader. I de allra flesta ärenden nås de målen. Men under flera
år har Migrationsverket inte nått målet att alla ska få besked inom sex
månader. Det finns flera orsaker till det, men framför allt handlar det om
en kraftig ökning av människor som söker asyl. Antalet asylsökande som
kom till Sverige ökade med 40 procent varje år mellan 1999 och 2002, från
11 000 till 33 000. Under samma tid har andelen asylsökande som saknar
giltiga ID-handlingar när de kommer till Sverige ökat till över 90 procent.
Detta är faktorer som har bidragit till långa väntetider.
Den som söker asyl i Sverige ska kunna ställa krav på svenska myndigheter
att få ett besked från Migrationsverket inom sex månader. Men
samtidigt måste myndigheten kunna ställa krav på dem som söker asyl att
fullt ut medverka till att prövningen blir så korrekt och fullständig som
möjligt från början. Det kräver att den sökande finns tillgänglig och bidrar
till att klarlägga sin identitet och sin resväg. Det får aldrig bli så att enbart
tidsfaktorn avgör vem som får stanna i Sverige.
De senaste två åren har inströmningen av asylsökande minskat till
Sverige. Migrationsverket har arbetat med att effektivisera handläggningen
av ärenden och extra resurser har tillförts. Resultatet är att handlägg-
101