Häfte B - Socialdemokraterna

Inom EU finns i dag ett mellanstatligt samarbete på räddningstjänstområdet.
Det syftar dels till kompetensutveckling, dels till att genom den
så kallade gemenskapsmekanismen samordna medlemsstaternas insatser
vid större olyckor. Bland annat har gemenskapsmekanismen använts för
att förstärka svenska resurser efter stormen Gudrun i södra Sverige.
Mekanismen kan även användas utanför EU:s territorium, och användes
till exempel under jordbävningen i Bam i Iran. EU har i dag inga egna
räddningstjänstresurser.
Arbetet med samordning och kompetensutveckling bör fortsatt
utvecklas, så att EU:s medlemsstater bättre kan bistå såväl egna medborgare
som hjälpbehövande i andra länder. Resurserna bör dock finnas kvar
hos medlemsstaterna, så att samarbetet bibehåller sin mellanstatliga
karaktär. Sverige håller för närvarande på att skapa ett centrum i Kristinehamn
för just internationella räddningstjänstinsatser.
Partistyrelsen föreslår kongressen besluta:
1) att avslå motion B44 med hänvisning till partistyrelsens utlåtande.
Motion B44
Salems arbetarekommun
Inrättande av kris- och katastrofcentrum i EU
Med alla intryck och erfarenheter av flodvågskatastrofen i Sydostasien, finns
det anledning att eftertänksamt utveckla nationella och internationella organisatoriska
insatser för att förbättra krisberedskapen. Det handlar inte enbart
om naturkatastrofer – även större olyckshändelser, terrorhändelser, sabotage
och översvämningar utgör allvarliga hot.
Efter flodvågskatastrofen presenterade försvars- och utrikesministrarna i
DN (14 januari) en rad förslag till en förbättrad kris- och katastroforganisation.
Bland annat att krav på att EU måste få en bättre samordning om något
allvarligt händer i Europa och i resten av världen. Samma uppfattning framfördes
av dåvarande ansvarige EU-kommissionären.
Slutsatsen är att ett enskilt land inte kan klara av en krissituation lika bra
som om flera länder samarbetar. Bra ambitioner men som bör konkretiseras.
Utöver förbättrade nationella insatser i respektive EU-länder – bör EU
upprätta ett kris- och katastrofcentrum i centrala Europa – förslagsvis i
anslutning till en militärflygplats. Detta centrum utrustas med större fältsjukhus,
mindre mobila sjukhus/enheter och sjukvårdsutrustning som snabbt kan
lastas ombord på transportflygplan. Vidare praktisk utrustning som; bandfordon,
maskiner, verktyg och elektronik mm som via flyg, lastbil, tåg och fartyg
kan fraktas till kris- och katastrofområden. Centret bemannas av en ”brandkårsstyrka”
dvs utbildad personal som kan utökas vid akuta situationer.
Hur detta centrum ska finansieras inom ramen för EUs budget kan diskuteras.
Förmodligen en mycket dyrbar investering att bygga upp och underhålla,
men här är det relevant att jämföra vad samtliga medlemsländer satsar på
militära verksamheter.
61