Häfte B - Socialdemokraterna

ser att verkställa besluten vilket sker genom medlemsstaters medverkan.
Säkerhetsrådets struktur är en kvarleva från tiden efter andra världskriget och
är i starkt behov av reformering så att dagens värld bättre återspeglas. Det kan
gälla t ex att fler nationer blir permanenta medlemmar såsom till exempel
Tyskland, Japan, Brasilien och Indien. Det är inte rimligt att USA, Kina,
Ryssland, Frankrike och Storbritannien för evigt är privilegierade, permanenta
medlemmar med vetorätt. Särskilt som säkerhetsrådets medlemmar är
utvalda av Roosevelt, Churchill och Stalin – i egenskap av andra världskrigets
segerherrar – så långt tillbaka i tiden som 1945.
En tänkbar förändring är att beslut fattas med kvalificerad majoritet
istället för enhällighet. Dagens vetorätt innebär att hela FN blockeras när t.ex.
USA eller Kina (dessutom en diktatur!) lägger in veto i frågor där de har ett
nationellt intresse. Om de permanenta medlemmarna utökas är det ännu viktigare
att vetorätten tas bort, annars finns risk för handlingsförlamning.
FNs generalförsamling bör kunna fatta beslut både med majoritet med
dagens röstregler, där varje land har en röst, och rimligtvis även med regler där
ländernas folkmängd tas med i bilden. Förslagsvis kunde man skapa en
modell som i EU där man gör en sammanvägning av principen att alla länder
ska samma inflytande och principen att inflytandet ska stå i proportion till
folkmängden. Ger man generalförsamlingen möjlighet att fatta bindande
beslut bör man i konsekvensens namn fundera över säkerhetsrådets framtida
roll. Idag är ju säkerhetsrådet den enda instans inom FN som kan fatta bindande
beslut och sätta handling bakom orden. En FN-konstitution som fastställer
maktfördelning mellan FN och medlemsstaterna behövs.
EU är en viktig aktör i internationella frågor och bör rimligen ha en plats
i säkerhetsrådet. Det blir dock svårt att tvinga bort Storbritannien och Frankrike.
De kommer inte att lämna frivilligt och detta riskerar att leda till att de
kan gå emot EU-linjen i FNs säkerhetsråd. Långsiktigt kommer EU som permanent
medlem att leda till mer ambitiösa försök att komma överens mellan
EU-länderna, vilket kommer att öka Europas inflytande i världen.
En viktig fråga är om det finns situationer där det är rätt att använda militärt
våld utan att det är självförsvar och utan stöd i ett beslut i säkerhetsrådet.
Så långt som möjligt måste FNs beslut följas, annars riskerar FNs ställning i
världen att undermineras. Frågan är om det är bättre att den starkes rätt råder
i världen, vilket är alternativet till FN Samtidigt kan man inte komma ifrån
att FNs omoderna och ineffektiva organisation alltför ofta gör FN handlingsförlamat
på grund av att ett enda land kan blockera FN för att hålla sig väl med
den ena sidan i en konflikt. Exempelvis när Ryssland stödde Serbien i kriget i
f.d. Jugoslavien och när USA gång på gång förhindrar ett ingripande i konflikten
i Mellanöstern för att hålla sig väl med Israel. Om det finns något undantag
så är det sådana fall eller när det rör sig om folkmord, och världssamfundet
bara står och tittar på medan otaliga civila mördas. Ett exempel är folkmordet
i Rwanda som FN passivt åsåg. Pinsamt nog har mördandet i Darfur kommit
att handla om ifall det kan betecknas som folkmord (vilket kräver FN-ingripande)
eller bara är ”dödande i största allmänhet”. För att komma till rätta med
dessa situationer av passivitet och handlingsförlamning behöver vi reformera
FN och därmed komma till rätta med vetoproblemet.
Internationell lag (folkrätten) måste fortsätta utvecklas för att än mer
handla om enskilda individers och beslutsfattares ansvar istället för staters.
Varhelst människors rättigheter kränks bör folkrätten gälla, oavsett om det är
en stat eller någon annan som är ansvarig för övergreppen!
29