2005:06 Utvärdering av storskaliga system för ... - Avfall Sverige

1 BakgrundUtvecklingen mot kretsloppsanpassad avfallshantering har under senare år drivits påav den svenska staten via olika styrmedel, bland annat genom deponiförbudet för organisktavfall från och med 2005 1 . Övergång till biologiska behandlingssystem förorganiskt avfall reflekterar en i grunden förändrad syn på avfall jämfört med tidigaredeponeringssystem och ger upphov till stora förändringar såväl i den kommunala avfallshanteringensom för enskilda hushåll.Sedan början på 1990-talet har det skett en kraftig utbyggnad av storskaliga system förbiologisk behandling (rötning, kompostering) av olika organiska avfallsfraktioner.Totalt har ca 800 miljoner kronor investerats i biogasanläggningar och ca 150-200miljoner kronor i komposteringsanläggningar. Etableringen av anläggningar har sedan1997 stöttats av regering och riksdag genom det statliga finansieringsstödet till kommunernaslokala investeringsprogram, sk LIP-bidrag. Av de totalt ca 6,2 miljarderkronor i bidrag som beviljats inom ramen för de lokala investeringsprogrammen haromkring 170 miljoner kronor beviljats anläggningar eller system för biologisk avfallsbehandling,huvudsakligen rötningsanläggningar men även i mindre omfattning storskaligakomposteringsanläggningar.Etableringen av rötningsanläggningar har varit förenad med stora tekniska utmaningaroch inneburit mycket utvecklingsarbete. Driftstörningar har varit och är vanliga vidmånga anläggningar, framför allt i de delar som berör materialhantering, men på senaretid har även processbetingelserna i själva rötningssteget aktualiserats. Vid komposteringsanläggningarnahar de rent utrustningstekniska svårigheterna varit mindre, mendär har man i stället brottats med luktproblematik. Branschen som helhet kan därförfortfarande sägas vara i ett utvecklingsskede och behovet av robusta och driftstabilasystem som fungerar för alla typer av organiskt material och som uppfyller strängakvalitetskrav för produkterna är stort.Utvecklingen av dessa system i Sverige är unik med avseende på den snabba takten,spridningen, mångfalden av olika tekniska lösningar och inte minst det statliga finansieringssystemetsom i många fall möjliggjort uppförandet av anläggningar. De erfarenhetersom har gjorts runtom i landet vid de olika behandlingsanläggningarna ärdärför synnerligen värdefulla – även i ett internationellt perspektiv – och avfallsbranschensolika aktörer har länge varit enade om behovet av att sammanställa och utnyttjadessa som en viktig källa för den fortsatta utvecklingen.Systemens bidrag till de av riksdagen antagna miljökvalitetsmålen består bland annatav möjligheter till minskad deponering, ökad biologisk behandling av matavfall, ökadåterföring av näringsämnen till jordbruket och ökad användning av förnyelsebarabränslen (minskning av koldioxidemissioner från förbränning av fossilt bränsle). Någontotal bild av hur systemen uppfyller denna potential saknas i dagsläget.1 Avfallsförordning 2001:1063 och 2001:51210