Stora gemensamhetsanläggningar - Fastighetsvetenskap - Lunds ...

Stora gemensamhetsanläggningardet enligt författarens åsikt inte tillåtet att bilda gemensamhetsanläggning för vindkrafti andra fall.För större anläggningar anslutna till det allmänna starkströmsnätet, ochdär de tilltänkta deltagarna i gemensamhetsanläggningen inte kan sägasfå sin strömförsörjning direkt från vindkraftverket, och där fastigheternadessutom kan ligga på långt avstånd från anläggningen, torde utgångspunktenvara att en gemensamhetsanläggning inte kan inrättas. Syftetmed den tilltänkta gemensamhetsanläggningen torde då inte primärt varaatt tillgodose fastigheternas behov av elektricitet utan snarare ägarnasintresse av delägarskap i ett eller flera vindkraftverk. 32Inrättandet faller alltså på att vindkraftverket inte är av stadigvarande betydelse för enfastighet om det inte tillgodoser dennas behov av elektricitet.3.2 Begränsning av gemensamhetsanläggningars storlekDet finns inte någon uttrycklig storleksbegränsning för gemensamhetsanläggningar iAL. Villkoret om stadigvarande betydelse begränsar vilka fastigheter som går attansluta, men ställer inte upp någon absolut gräns eller några specifika krav på delägarfastigheternasutformning. En bedömning ska göras för varje enskild fastighet.Väsentlighetsvillkoret torde i de flesta fall avgränsa en mer begränsad delägarkrets,men sätts ofta ur spel genom överenskommelse mellan sakägare.Ej heller LGA hade någon uttalad begränsning. I EVL var vägföreningars storlekdock underställda en begränsning; vägföreningsområde fick inte utläggas så att detskars av länsgräns. 33 Att en vägförening delades av kommungräns var däremot tillåtet.34 Handbok AL påpekar särskilt att AL gäller utan territoriell begränsning. Gemensamhetsanläggningarkan alltså inrättas såväl inom som utom plan, och utan hinder avgränser mellan registerområden. 35 Att bilda gemensamhetsanläggning över kommunellerlänsgräns är sålunda tillåtet.3.2.1 En eller flera anläggningarFrågan om en anläggnings största storlek övergår ofrånkomligt i frågan om när anläggningenska delas upp på flera. EVL reglerade inte huruvida sammanhängandevägsträckor skulle betraktas som en enda väg eller flera olika. I förarbetena till lagennoterade 1935 års vägsakkunniga att frågan borde avgöras från fall till fall. 36 Om tvåvägsträckor var till nytta för helt skilda grupper av fastigheter borde de betraktas somtvå olika vägar, men när en gemensam vägsträcka har en fortsättning som endast harbetydelse för vissa av fastigheterna borde den inte obetingat utgöra en särskild väg.32 Lantmäteriet (2008) s. 633 EVL 78 §34 Bexelius et al (1965) s. 25635 Lantmäteriet (2010a) s. 1236 Prop. 1973:160 s. 7633