Stora gemensamhetsanläggningar - Fastighetsvetenskap - Lunds ...

Stora gemensamhetsanläggningarLindgren tror att en bra förvaltning är en funktion av att föreningen får rätt start ochhar en bra styrelse som håller ut i många år. De större föreningarna har mer resurseroch naturligtvis ett större krav på att vägarna ska klara samhällets trafik. En delsådana fungerar hyfsat men det finns exempel på motsatsen. Det är den administrativaoch formella delen som haltar mest, den som Lindgren menar att lagstiftaren trott ochansett ska hanteras av glada fastighetsägare och amatörer. Om det ska snöröjas,grävas eller asfalteras så köper föreningen in entreprenörer. Däremot köper de sällanin administrativa tjänster eftersom den delen ”inte är så noga”.Lindgren menar vidare att förutom de rent lokala och faktiska förutsättningarna, så ärdet kommunens och Lantmäteriets sätt att ta sig an berörda frågor vid planläggningenoch bildandet av gemensamhetsanläggningen som ger grunden för framtiden. Samfällighetsföreningenär som en kommun i kommunen och när deras storlekar närmarsig varandra uppstår fråga om båda verkligen ska behövas.Kan en gemensamhetsanläggning teoretiskt sett bli för stor enligt dig? Var går dågränsen?af Klinteberg talar här främst om den geografiska spridningen, som om den är för storgör att fastigheter inte har någon nytta av anläggningen, men även att föreningsförvaltningenblir problematisk. Han anser att en anläggning blir för stor när det blirför stora ytor eller avstånd mellan delägarfastigheter och anläggningen. Ibland finnsdet en naturlig geografisk avgränsning vilken är viktigare än antalet fastigheter. Detskall finnas en närhet eller klart samband till den deltagande fastigheten för att anläggningenskall vara aktuell för en deltagande fastighet. Det måste också finnaspraktiska möjligheter att kunna bedriva förvaltning, vilket underlättas om avståndeninte blir för stora. En gemensamhetsanläggning för vindkraft där andelarna är utspriddaöver halva Sverige borde inte få finnas, i sådant fall finns andra ägandeformeratt tillgå.Rosén menar att anläggningens komplexitet sätter en gräns. Denna är dock svår attdefiniera. Bäckström säger att en gemensamhetsanläggning praktiskt sett kan bli förstor. Som exempel tar han upp hur stor lokal som kan komma att behövas vid årsmötetom alla delägarna kommer. Schärdin menar att en anläggning kan bli ohanterlig,men att det då finns hjälp av olika slag att köpa. Kjäll hänvisar till AL 1, 5 och 6 §§för begränsning.Den optimala storleken på en samfällighetsförening är enligt Stenroth 20 styckendelägare. Överstiger antalet 30 eller 40 så känner delägarna inte varandra, tror han.Gemensamhetsanläggning är enligt hans åsikt bra så länge delägarna känner gemenskap.Arvidsson svarar bestämt nej på frågan. Lindgren säger också nej, men utvecklar sittresonemang. Det är inte storleken i sig utan ändamålet och förankringen hos delägarnasom är det mest känsliga. Lämpligheten beror av vilka fastigheter som är anslutna.Han tar upp Nordstaden i Göteborg som exempel, där det inrättats ett66