Stensuggorna i Storvretabygden - ett spännande kulturstensarv. Sven-Inge Windahl, 2018

Den uppallade, fyrkantiga, stensuggan i skogsslänten
(skogsparti vid kolonilottsområdet i Lyckebo) Avsnitt 5
Det är inte ovanligt att finna stensuggor uppallade i skogsslänter. Baktill vilar stensuggorna mot släntytan
medan de framtill, för att få en tydlig och vacker skylteffekt, är uppallade på en eller två stödstenar så att de
ger ett kaxigt och uppnosigt intryck. Det block, som här ska beskrivas, är hämtat från höglänt skogsmark nära
kolonilottsområdet i Lyckebo och är definitivt ett av de vackraste - inte minst genom att sidorna är släthuggna
och rätvinkliga så de bildar en symmetrisk blockkloss. Blocket är definitivt hugget. Men jag är inte helt säker
på att människor stått för stenhuggningsinsatsen här. Bredvid blocket finns en blockhög med block av en
mängd olika former, som antagligen spontanhuggits av naturkrafterna. Förmodligen har också den uppallade
stensuggan spontanhuggits. Människor som rört sig i blockhögens närhet har förmodligen uppmärksammat
blocket och använts sig av det för att skapa ett vackert skyltarrangemang här på sluttningen. Så kan naturligtvis
naturkrafter och människor samverka för att åstadkomma vackra skyltarrangemang. Även om naturkrafterna
gjort en skicklig tillhuggning så är det människor, som i slutändan placerat blocket på stödstenarna. Det
behöver man knappast tveka om. Jag håller för troligt att den uppallade stensuggan placerats här i slänten för
att skylta för en lägre liggande boplats. Strax före de nedanförliggande fälten planar slänten ut och bildar en
ganska stor och jämn terrass. I slutskedet av stenåldern måste det ha varit idealiskt att bo här i ett både
skyddat och förmodligen strandnära läge. Som vanligt, när det handlar om uppställda stenblocks funktioner,
finns alternativa förklaringar. Närmast till hands ligger väl tolknigen att det rör sig om en stenmarkering av en
gräns. Troligen rör det sig i så fall om en äldre gränsdragning i landskapet. Jag tror knappast att de skiftesgränser,
som upprättades i skiftesreformernas spår, fick så här ståtlig stenskyltning. Utformningen av
skyltarrangemanget här i sluttningen skiljer sig ju också från den standardskyltning, som användes vid
skiftesgränser i skogsmarken. Men det är klart, kanske var det lätt för gränsmarkerare att slå på stort här. Det
vackra stensuggan bjöd ju den naturliga blockhögen på. Det var ju ”bara” att baxa upp stensuggan på några
stödstenar.