Stensuggorna i Storvretabygden - ett spännande kulturstensarv. Sven-Inge Windahl, 2018

På en stenfylld verksamhetsyta i anknytning till en trolig stenåldersboplats i Storskogen finns en märklig klyvplats. Både
huvudblocket och en kvarliggande huggen sten har tydliga och kraftiga borrade klyvhålsmärken. Rimligen har originalblocket inte
varit särskilt högt och någon större mängd hugget stenmaterial har nog inte forslats bort - om ens något. Det framkluvna block som
ligger kvar har ingen hög kvalitet - i vart fall inte formmässigt. Det är svårt att förstå varför man utfört ett så omfattande borrarbete
med tät klyvhålsteknik utan att få fram kluven sten av hög kvalitet för användning på annat håll. En förklaring skulle naturligtvis
kunna vara att det inte rör sig om en stentägt i vanlig mening utan i stället om skapandet av ett gränsmonument. Stenkvaliteten
spelade i det avseendet ingen roll. Det var i stället monumentets form och kanske den tydliga borrännemärkningen, som var
avgörande. Och till skillnad från den uppallade stensuggan med borrännor på undersidan, vilken inledningsvis beskrevs, har den här
stensuggan verkligen förstått hur man ska exponera sina borrännebehag (se nästa bild).