Stensuggorna i Storvretabygden - ett spännande kulturstensarv. Sven-Inge Windahl, 2018

Stensuggan som svävar fram uppe i himlen
(kanten av skogsparti i Östa-trakten) Avsnitt 9
När man kommer gående nere i det låga skogspartiet och höjer blicken upp mot himlen så börjar det svindla
framför ögonen. En stor stensugga tycks sväva fram uppe i skyn. När man hämtat sig från chocken och tittar efter
lite närmare, upptäcker man att stensuggan där uppe är fastsatt mellan två V-ställda höga blockväggar.
Stensuggan är på intet sätt onåbar. Genom att vandra upp i det betydligt högre liggande hagmarksområdet kan vi
besiktiga stensuggan ovanifrån mer i detalj. Vi ser att den utgör ett exempel på den typ av uppallning som jag
ofta benämner skrevuppallning (se särskilt avsnitt 12). Den stora stensuggan har helt enkelt placerats högst upp
över den skreva, som de snedställa blockväggarna bildar. Och det har inte behövts någon avancerad lyftteknik
för att få den ganska tunga stensuggan på plats. Inte bara själva stensuggan markerar den här stenplatsen. Också
en uppställd tillformad sten indikerar att det rör sig om en extra viktig stenplats. Stensuggan och övriga block här
har huggits fram med traditionella huggmetoder utan inslag av borrteknik. Men det finns också exempel i närheten
på stenhuggning, där kilning skett i borrade klyvhål.
Det är svårt att dra några slutsatser om datering utifrån tillämpningen av huggteknik. Traditionella huggmetoder
har tillämpats i tusentals år. Men de har också använts långt fram i modern tid tillsammans med den yngre
borrtekniken. Och vi kan nog inte ens med säkerhet bedöma åldern på klyvplatser, där den yngre
borrtekniken använts. Undersökningar som jag genomfört i bygden tyder på att borrteknik använts i
stenklyvningens tjänst åtminstone sedan 1500-talet. Men då handlar det om borrkluvet stenmaterial som är
kopplat till försvarsanläggningar, stenkyrkor och kvarnbyggnader, som byggts av stenspecialister. Klyvning med
borrteknik i skogsmark för att få fram husbehovssten är förmodligen yngre. Men skulle möjligen kunna vara lika
gammal eller t.o.m. äldre. Än så länge har vi nog ingen riktig koll på hur länge vi kluvit fram sten med borrteknik i
våra svenska skogar. Men för att återgå till själva stensuggan: varför ligger den då här? Jag kan egentligen bara
hitta två anledningar och båda relaterar till skyltblocksaspekten. Antingen har den skyltat för en boplats eller
annan viktig plats) under sen stenålder eller tidig bronsålder. Eller också är den ställd här långt senare för att
skylta för en bygdegräns eller en skiftesgräns. Gränser i skogsmark brukar sällan ha en så här dramatisk, kreativ
och resurskrävande stenskyltning. Men då och då hände det förstås att gränsmarkerare gav utlopp för sin
innebonde skaparkraft (liksom för den delen även stenröjare och stenhuggare) och åstadkommer något utanför
de vanliga ramarna. (Se exempelvis Avsnitt 15).