Stensuggorna i Storvretabygden - ett spännande kulturstensarv. Sven-Inge Windahl, 2018

Naturligtvis skulle jag helt ha kunnat utelämna benämningen stensugga. Jag skulle rätt och slätt ha
kunnat tala om skyltblock eller block med skyltfunktion. Men jag tycker ändå att benämningen
stensugga tillför något. Den laddar blocken med vitalitet och för dem i kontakt med levande människor
- även om nu människorna levde och verkade för flera tusen år sedan. Och så är det naturligtvis
förunderligt att stensuggorna på nytt fått kontakt med de viltlevande suggorna, eftersom vildsvinen
återvänt till skogsmarkerna i Storvretabygden - efter en bortavaro på cirka 4000 år. Allt är återigen som
det ska vara. De vilda suggorna bökar i mossan framför de uppställda stensuggorna. Suggorna har
återfunnit varandra!
Det finns åtskilliga skäl till att ge stensuggorna ökad uppmärksamhet. De är naturligtvis arkeologiskt
och kulturhistoriskt intressanta och ger en utvidgad kunskap om gammal kultursten. I många fall är de
också både vackert formade och uppställda och ger ett viktigt bidrag till stenkonsten och vår
konsthistoria. Men de är naturligtvis viktiga att uppmärksamma för deras egen överlevnads skull - eller
i vart fall för att bevara minnet av dem. Förr utgjorde skogen ett ganska säkert skydd för stensuggorna.
Här fick de leva ett relativt ostört liv - om än i undanskymdhet - bortglömda av de flesta. Men skogen
skyddar inte längre. Dagens högintensiva skogsbruk, bedrivet med tunga skogsmaskiner, förstör
stensuggor och andra typer av gammal kultursten i en förfärande stor omfattning. Och exploatering av
skogsmark för anläggning av bostadsområden och vägar förstör i princip all kultursten inom de
projekterade områdena. Och vi måste nog inse att en mycket stor andel av de idag befintliga
stensuggorna inte kommer att överleva särskilt länge. Stensuggor är inte av den arkeologiska
digniteten att de kan ändra avverkningsplaner och skogsbruksmetoder eller förhindra skogsmarksexploatering.
Det finns egentligen inte några arkeologiska fynd - hur hög dignitet de än har - som kan
stoppa en planerad projektering av större format - i vart fall inte när planeringen gått igång på allvar.
Det var exempelvis aldrig tal om att de unika fynden av hundratals meter stolprader vid Gamla Uppsala
på något sätt skulle påverka de planerade väg- och järnvägsarbetena Och att Fullerö hage förmodligen
hyste Storvretabygdens fyndrikaste boplatsområde från sen stenålder betydde ingenting för
realiseringen av planerna att totalt utplåna den gamla markytan för att bereda plats för nya bostäder.