Stensuggorna i Storvretabygden - ett spännande kulturstensarv. Sven-Inge Windahl, 2018

Vi vänder tillbaka upp på den kaotiska blockvallen nära åkerfältet. Här hittar vi faktiskt en stensugga,
som i ena kanten är upplagd på några andra mindre block så att den får en lutande ställning (sid. 411).
Här stämmer det faktiskt ganska bra att tala om en stensugga. Det upplagda blocket har nämligen en
knubbig avlång form, som påminner om en suggas. När jag synar stensuggans ena långsida, hittar jag
en tydlig borränna, som löper från nedre kanten och några decimeter upp på blocksidan (sid. 413). Allt
tyder på att det här rör sig om en klyvborränna och att stensuggan således kluvits fram med borrteknik.
Men det rör sig knappast om ett vanligt skrotstensblock efter stenhuggning. Stensuggan tycks vara
mycket medvetet placerad i ett blockarrangemang, som har skyltkaraktär (sid. 412). Vanligtvis sätter
man ju en ganska låg ålder (inte mer än ett par hundra år) på stenmaterial som kluvits med borrteknik.
Skyltningen skulle då kunna gälla någon form av ägogräns. Det verkar dock ganska osannolikt att man
byggt en gränsmarkering av sten här uppe i ett veritabelt stenkaos. Men det kan ju förstås vara så att
blockarrangemanget med stensuggan stod här innan merparten av blockkaoset tillskapades genom
exempelvis dumpning av röjsten. Hur som helst blir man lite fundersam (egentligen ganska mycket) över
vad en stensugga med borrklyvränna kan tänkas skylta för. Och kanske måste vi börja ifrågasätta
stenborrningens ålder i stenklyvningens tjänst? Kanske går borrklyvningen betydligt längre tillbaka än
vad vi tror? Och kanske kan rent av den borrkluvna stensuggan här uppe på den kaotiska blockvallen ha
någon skyltningsrelation till den troliga gamla boplatsen nedanför?