Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

LINNÉA
Det var längesedan, om någonsin, som hon somnade i
Torbjörns armar. Att Esaias fortfarande sover i spjälsängen utan
att ha vaknat en enda gång måste ses som ett smärre under. Det
är nästan så att hon funderar på att lirka sig ur omfamningen
för att smyga sig upp och lyssna så att han verkligen andas. Men
hon förmår sig inte. Inte heller kan hon njuta av en perfekt kväll,
en kväll där hon faktiskt var både den perfekta husmodern och
älskarinnan...
Det var bara just det att hon är varken eller. Att matlagningen
ligger på henne just nu har mest med det praktiska att göra. När
de båda jobbade hämtade de mest mat från någon av de otaliga
restaurangerna i närområdet. Och älskarinna... det är ju den där
Elin, och inte hon. Anledningen att hon i detta nu ligger sömnlös
utan att faktiskt veta vad hon ska ta sig till.
Hon tänker faktiskt den absurda tanken att rentav anförtro
sig till någon av mammorna på Öppna Förskolan, men som
tur är så hittar hon alltid något fel på var och en av dem som
får henne att avstå. Hon har alltid klarat ut sina problem själv,
något som hon varit stolt över. Aldrig att hon har haft problem
med att säga vad hon tycker till barnmorskor eller läkarkollegorna.
Hon har gjort Lex Maria-anmälningar när hon tyckt att
det har krävts och dessutom stått för det. Men detta... Det är
något helt annat. Något som väcker all den skam som hon samlat
genom barndomen och tonåren. Pappas älskarinnor... Mammas
eftergivenhet... Vilka visste om hur det egentligen stod till i den
119