Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

GUNILLA
Vad var det egentligen som Linnéa sa? Att Per-Ola är död och
att ingen vet riktigt hur det har gått till är det enda som Gunilla
minns helt glasklart.
Hur Linnéa och Elin hamnat där med honom i badkaret
däremot, är hon inte riktigt säker på att hon förstod.
Allt som hon kan tänka på är marmeladen. Den dödliga
Belladonnamarmeladen och de tre moirerna i den grekiska mytologin.
Döttrarna till Nyx. Clotho colum retinet, Lachesis net et
Atropos occat. Den latinska hexametern går om och om igen i
hennes huvud.
Att de nu är tre kvinnor som ska samlas kring Per-Ola oroar
henne, som om hon vore vidskepligare än hon någonsin trott.
De tre döttrarna till Nyx som födde, spann och klippte av
livets tråd. Och marmeladen. Den måste vara den han dog av. Vad
annars? Han måste hunnit äta tillräckligt av den innan han gav
sig av hemifrån. Alltså har hon dödat.
Hon tänker på det när hon ringer på hos Mikaela som hon aldrig
ens hört talas om, men som hon nyss pratat med i telefon och annonserat
sin ankomst till. Hon har blivit satt på att hämta Esaias,
medan Linnéa skulle ordna en hyrbil. Sammanhanget hade hon
glömt. Bara göra nu, det är vad som gäller. Precis som Linnéa har
sagt. Hon måste tillstå att hon beundrar Linnéas handlingskraft
och lugn. Själv skakar hon som ett asplöv.
Hon hör knappt vad Mikaela säger när hon berättar om hur bra
det gått med Esaias och att hon gärna hjälper till igen.
150