Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

“Så hemskt med Stroken...”
“Jo... ja...”
Gunilla vet inte vad kvinnan med de snälla nötbruna ögonen
menar, men hon håller med. Hon är fåordig som en ertappad
brottsling och det känns som hon ska kissa ner sig när som helst.
Esaias håller sig lugn hela vägen till adressen som hon fått av
Linnéa, adressen där Elin bor. Elin som skulle stått brud nu i
sommar... Allt är så overkligt, men ändå händer det. Backen som
går upp till höghusen är otroligt jobbig, Gunilla har redan ont i
benen efter morgonens långa promenad och hade sett fram mot
att äta soppa med Siv och få berätta sitt liv för den nyfunna väninnan
och få höra Sivs livshistoria.
Uppe på backkrönet måste Gunilla stanna till en stund och pusta
ut. Esaias jollrar glatt i vagnen som om ingenting har hänt.
“Du har det allt bra du, lille man” pustar Gunilla och börjar
skjuva barnvagnen framför sig igen.
15B.
Precis när hon står vid porten sticker Linnéas huvud ut från ett
fönster på andra våningen.
“Vänta där så kommer jag och öppnar.”
Gunilla gör som Linnéa säger. Idag tänker hon verkligen inte
tjafsa.
151