Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte
Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte
Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
vinden som rycker i hennes hår.<br />
Så fort hon kommer innanför de stora svarta järngrindarna<br />
händer alltid något med henne, det blir lugnt och stilla i henne.<br />
Ibland känns det som om hon faktiskt får kontakt med My där i<br />
minneslunden. Elin skulle aldrig tänka om sig själv att hon var<br />
troende, att det ens fanns en Gud. Men sedan den dagen då Mys<br />
hjärta inte längre slog vägrade hon att tänka att allt bara tog slut<br />
där döden tog vid. Det vore alldeles för meningslöst och direkt<br />
plågsamt att tänka så. Det där hade de grälat om, hon och P- O.<br />
Ett löjligt gräl som ändå sårat henne mer än vad hon senare ville<br />
erkänna inför sig själv. För han visste ju inte. Hon berättade aldrig<br />
om My för honom. Varför skulle hon? Men när han sagt att<br />
döden var det definitiva slutet och tur var väl det, så hade hon<br />
varit nära att avslöja sig och släppa honom alldeles för nära inpå<br />
sig.<br />
Till minneslunden vill hon gå ensam. Det är hennes heliga stund<br />
där hon bara kan vara sig själv. Ibland gråter hon i timmar där,<br />
ibland berättar hon något för dem båda i sitt hjärta och ibland,<br />
så som denna torsdagseftermiddag så sitter hon bara alldeles<br />
stilla och det är tyst både inuti henne och runt omkring. Det<br />
är sällan som hon möter någon annan än kyrkogårdsarbetarna<br />
på kyrkogården. De krattar alltid gångarna i perfekta linjer,<br />
klipper gräset och häckarna och allt annat som ska göras fastän<br />
det tycks vara få som besöker platsen och lägger märke till allt jobb<br />
som får kyrkogården att vara välvårdad, näst intill perfektion.<br />
Elin tycker det är synd. För henne har platsen blivit en oas och<br />
det skulle den säkert kunna bli för fler än henne...<br />
Utanför grindarna igen slår hon på mobiltelefonen för första<br />
gången på hela dagen och precis som hon befarar har han ringt<br />
ner hennes röstbrevlåda och skickat så många SMS att hon<br />
aldrig kommer att läsa dem alla. Det räcker gott och väl med att<br />
läsa det sista.<br />
”Minns du inte förra sommaren? Så underbart skulle resten av<br />
ditt liv bli ifall du gifte dig med mig!”<br />
Hon suckar. Hur många dagar skulle det ta för honom att bryta<br />
ner hennes försvar? Hon skickar ett enda ord till honom.<br />
15