Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

En ilning går genom hennes kropp när hon tänker på vad som
ska komma. Hon hade tyckt om hans sätt att föra sig inuti henne
förra gången. Behärskat. Precist. Hon hade blivit alldeles galen
av det. Ålat sig inunder honom, gnidit sig mot honom...
Vad han hade tänkt om henne då hade hon fullkomligt
struntat i, hon hade bara gett sig hän till honom på ett sätt
som hon inte mindes när hon hade gjort senast. Nu, när hissen
stannar på sjunde våningen så känner hon hur hon ler, inifrån
och ut.
En hastig koll i spegeln. Ögonen glänser och kinderna är en
aning rödare. Hon går ut ur hissen efter honom, går bakom
honom och kan ostört granska hans smala kropp med den nonchalanta
gångstilen.
Han sätter i kortet i kortlåset och de kliver in. Rummet är vitt
och intetsägande. Ett typiskt hotellrum helt enkelt. Hur många
har hon inte sett vid det här laget? När dörren är stängd bakom
dem blir han en annan. Han kysser henne. Han smeker henne
och drar fingrarna genom hennes hår. Hon har fortfarande kvar
känslan från förmiddagen av lyx och detta måste väl vara den
perfekta avslutningen?
Han tar henne precis som förra gången och effekten låter inte
vänta på sig. Efteråt är det hon som är svettig och stapplar
ut i badrummet för att dricka sig otörstig. Hon är rufsig och
rödflammig och faktiskt lyckligare än vanligt. Långsamt dricker
hon av det kalla vattnet och kliver sedan in i duschen. Hon
hoppas på att han ska komma in till henne, tvåla in henne och...
Men dörren som står på glänt öppnas inte.
Hon får tvåla in sig själv.
Hon är nöjd ändå. Är det något som hon gillar med hotell så är
det de fluffiga vita handdukarna som alltid är lagom
uppvärmda på handduksvärmare. Hon torkar sig omsorgsfullt.
När hon kliver ut ur rummet stannar hon upp. Förvånad.
Förvirrad i nästa sekund.
Där på sängen som de aldrig kommer att bädda upp sitter
han fullt påklädd och gråter. Han gråter så att kroppen skakar.
Hade hon haft kläderna på sig nu så skulle hon snabbt som
77