Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

Recommendations

Info

Ingenting var rätt. Men nu var det som det var. Hon sitter redan på en ny spårvagn och känner sig alldeles tom inuti. Elin, Elin... dundrar det i hennes inre. Elin! Linnéa och några andra kliver av på spårvagnshållplatsen. De skingras och alla går åt sitt håll. Hon står ensam kvar och tittar upp mot höghusen. Det är svårt att få benen att röra sig i rätt riktning. Tröttheten och viljan att rulla ihop sig till en viljelös boll nästan övermannar henne. Ändå går hon, uppför, närmare. 15B. Det är ett finare område än hon hade vågat hoppas på. Som om nu det spelar någon som helst roll. Hon stannar en bit från portuppgången och studerar fönstren. Vilket kan vara Elins? Var det där som de träffades och knullade? Hon fryser, solskenet till trots. Det är nu! Nu! Fastän hon inte vet vad. Inte mer än att hon strax ska gå genom den där dörren och höra ekot av den bakom sig medan hon letar sig fram till rätt dörr och ringer på. Snart ska hon se Elin rakt i ögonen. Berätta vem hon är och vem det är som hon är gift med. Och att den där lilla horan ska låta bli hennes man. Sedan. Det är blankt. Finns inte. Ändå ska scenen inte ta slut där. Något annat ska hända sedan, fast Linnéa vet inte vad. Ett kort ögonblick ångrar hon allt som hon företagit sig den här morgonen. Egentligen är det inte försent att vända, ta spårvagnen, hämta Esaias, åka hem, låtsas som inget. Det är kodlås på dörren, och hon har ingen portkod. I ögonblicket efter öppnas dörren. En yngre kille med skinnjacka och stubbat hår kliver hastigt ut och går kvickt iväg. Linnéa passar på, tar tag dörren innan den stängs och kliver in. Det ekar när den slår igen, så som det gör i trappuppgångar. Elins namn står på tavlan i entrén, under Astrid Olssons, eller nästan ovanpå. Det är ditklistrat utanpå glaset istället för innanför som de andra namnen. 133
Andra våningen. Linnéas pekfinger mot den svarta knappen som ska öppna dörren ifall Elin hör dess signal. Hon trycker. Ringklockan ljuder i trapphuset också, som ett irriterat gällt surrande. Hon håller andan och väntar. 134
Page 2 and 3:
NATTSKUGGAN I HANS ANSIKTE Charlott
Page 4 and 5:
Clotho colum retinet, Lachesis net,
Page 6 and 7:
ELIN “Gift dig med mig!” Hon h
Page 8 and 9:
När hon kommer upp till ytan igen
Page 10 and 11:
Det var vad han hade sagt den där
Page 12 and 13:
Hon tillåter sig att ligga kvar ha
Page 14 and 15:
ELIN Hon diskar omsorgsfullt. Det
Page 16 and 17:
vinden som rycker i hennes hår. S
Page 18 and 19:
GUNILLA Det är ovanligt varmt ute,
Page 20 and 21:
Förväntningarna på Siv är näst
Page 22 and 23:
det att dottern inte behövde henne
Page 24 and 25:
LINNÉA Linnéa drar på sig den vi
Page 26 and 27:
alla mammor och barn. Linnéa har f
Page 28 and 29:
Esaias gråter allt häftigare i va
Page 30 and 31:
ELIN Bergakungen. Biografen som är
Page 32 and 33:
kunna gå utav sig själv när hon
Page 34 and 35:
GUNILLA Teét är ännu för varmt
Page 36 and 37:
var som mest intima med varandra. B
Page 38 and 39:
LINNÉA På ytan ser allt perfekt u
Page 40 and 41:
ara att det är roligt.” Även To
Page 42 and 43:
ELIN Han vägrar att ge henne nycke
Page 44 and 45:
GUNILLA Inbrottstjuvar! Det är Gun
Page 46 and 47:
LINNÉA I vanliga fall försöker L
Page 48 and 49:
GUNILLA Att han ligger brevid henne
Page 50 and 51:
Ingen pension... Nej, hon skulle om
Page 52 and 53:
telefonen igen och går systematisk
Page 54 and 55:
LINNÉA Innan hon somnade tänkte h
Page 56 and 57:
”Här ser det ju ut som en privat
Page 58 and 59:
ELIN Så skönt det är att sova ut
Page 60 and 61:
De tar henne till mammans matoslukt
Page 62 and 63:
”Här, Gunilla, vid vårt sommarh
Page 64 and 65:
”Om du frågar mig så verkar han
Page 66 and 67:
som hon egentligen är, inte som...
Page 68 and 69:
Fredag - kväll 67
Page 70 and 71:
Unga vackra kvinnor. Mjukglass. Fet
Page 72 and 73:
hon inte trodde att Gunilla hörde?
Page 74 and 75:
LINNÉA Hon känner sig inte alls m
Page 76 and 77:
vad tycker han om den i så fall? T
Page 78 and 79:
En ilning går genom hennes kropp n
Page 80 and 81:
Han tittar ut genom fönstret, som
Page 82 and 83:
GUNILLA Även denna natt vaknar Gun
Page 84 and 85: na. I någon slags panik börjar ho
Page 86 and 87: ELIN Promenaden hem från hotellet
Page 88 and 89: Lördag - morgon 87
Page 90 and 91: Senare, när de hade konstaterat at
Page 92 and 93: LINNÉA Torbjörn ligger och sover
Page 94 and 95: Torbjörn kommer ut ur duschen och
Page 96 and 97: ELIN Ljuset fyller hennes sovrum oc
Page 98 and 99: Lördag - dag 97
Page 100 and 101: huvud. Hon hade inga andra drömmar
Page 102 and 103: Finna mig i det, så som mamma gjor
Page 104 and 105: ELIN Hur länge har hon egentligen
Page 106 and 107: Nu bär hennes ben åtminstone så
Page 108 and 109: Lördag - kväll 107
Page 110 and 111: “Herregud, hur är det? Har det h
Page 112 and 113: LINNÉA Allting är perfekt. Ingen
Page 114 and 115: Hon ser honom rakt in i ögonen, de
Page 116 and 117: “Ännu en idiot” suckar hon bar
Page 118 and 119: “Ursäkta då, men det lät som o
Page 120 and 121: LINNÉA Det var längesedan, om nå
Page 122 and 123: GUNILLA Det borde inte vara möjlig
Page 124 and 125: Hon går sedan upp till sängkammar
Page 126 and 127: Sedan börjar hon gråta, som om sk
Page 128 and 129: GUNILLA Klockan är närmare tio n
Page 130 and 131: Och hon lovar sig själv att laga t
Page 132 and 133: Obevekligt, vare sig Linnéa vill,
Page 136 and 137: ELIN Han vill inte att hon ska stan
Page 138 and 139: Det är Allmänna Arvsfonden som ho
Page 140 and 141: GUNILLA Det knorrar lite i magen fa
Page 142 and 143: LINNÉA Hon sitter där i det främ
Page 144 and 145: “Nej... jag tror faktiskt inte de
Page 146 and 147: “Tre.” Och så går det upp fö
Page 148 and 149: Tanken slår henne också att det k
Page 150 and 151: Söndag - kväll 149
Page 152 and 153: “Så hemskt med Stroken...” “
Page 154 and 155: Själv får hon Gunilla ner i soffa
Page 156 and 157: Men det är slut nu.” “Torbjör
Page 158 and 159: GUNILLA Han ser mindre ut som död.
Page 160 and 161: ELIN Hon trodde att hon skulle somn
Page 162 and 163: LINNÉA “Äpplepaj, vaniljsås oc
Page 164 and 165: GUNILLA “Brevet!” Det är som o
Page 166 and 167: Ilskan har vällt upp i Gunilla som
Page 168 and 169: Natten är alldeles stjärnklar och
show all

Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?