Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

Recommendations

Info

Torbjörn kommer ut ur duschen och hjälper henne. Han verkar ovanligt glad och inte ett dugg stressad fastän han snart måste åka till jobbet igen. “Du , jag har tänkt på det där du sa om att göra något kul när jag är ledig i nästa vecka.” “Ja?” Nu måste hon bita sig i tungan för att inte förstöra det här. Inte ta upp <strong>hans</strong> nattliga frånvaro just nu. “Tror du vi skulle kunna låna dina föräldrars sommarhus?” “Jag kan fråga pappa... Jag har ändå tänkt att ringa honom idag.” “Fint. Om du vill?” “Ja, jag vill.” Linnéa kan knappt minnas när hon var där senast. Det känns som om dom jobbar jämt, hon och Torbjörn. Eller åtminstone som om de aldrig är lediga tillsammans. De hade tillbringat två veckor i Skottland tilsammans, det året de gifte sig. Hon hade älskat hedarna, slotten och Southbridgevalven i Edinburgh. De fuktiga underjordiska gångarna och hålorna som hade hyst såväl irländska immigranter som krogar och lagringsutrymmen för mänskliga organ som var en dåtida handelsvara på svarta marknaden. I taken hade det funnits tusentals ostronskal, ett spår efter mathållningen i de dåtida slumkvarteren som detta hade varit. Hon hade förfasats och fascinerats. Veckan på Kreta för två år sedan hade knappt gjort något intryck på henne alls. Framför allt för att det var alldeles för varmt för att överhuvudtaget kunna göra något vettigt. Till föräldrarnas sommarhus hade de mest åkt under studenttiden. Hon hade hållit på att skriva en uppsats om psykosocialt arbete med föräldrar till dödfödda barn och han hade fått för sig att middagen kunde tas upp ur havet varje dag vilket allt för ofta hade slutat med att de hade fått åka flera mil för att köpa pizza som de åt med händerna på någon klippa medan deras fötter vilade i saltvattnet och sjögräset tog tag i deras tår. 93
Annars hade det bara varit jobb, jobb, jobb... Någon gång hade de pratat om att åka dit, blivit nostalgiska över en pizza med tonfisk och musslor... men inte mer än så. Hon log mot honom. “Det var ett jättebra förslag.” “Och tänk ifall det blir sånt här väder!” Det är först då som hon märker att solen tycks lysa ovanligt klart. Han slänger i sig en macka och en kopp halvljummet kaffe på stående fot, tar på sig och försvinner ut och bort till den där världen som Linnéa saknar så. Överhuvudtaget känns det som om hon tappat kontrollen över sitt eget liv. Läkaryrket är kanske krävande på sitt sätt, men kontroll har hon alltid. Dessutom bränner ICA-kvittot med de tio svarta siffrorna på baksidan i hennes ficka. Hon tar fram sin egen mobiltelefon, sätter Esaias i babysittern och skickar iväg ett SMS till Nummerupplysningen för att få svar på något som hon knappt har frågat. 94
Page 2 and 3:
NATTSKUGGAN I HANS ANSIKTE Charlott
Page 4 and 5:
Clotho colum retinet, Lachesis net,
Page 6 and 7:
ELIN “Gift dig med mig!” Hon h
Page 8 and 9:
När hon kommer upp till ytan igen
Page 10 and 11:
Det var vad han hade sagt den där
Page 12 and 13:
Hon tillåter sig att ligga kvar ha
Page 14 and 15:
ELIN Hon diskar omsorgsfullt. Det
Page 16 and 17:
vinden som rycker i hennes hår. S
Page 18 and 19:
GUNILLA Det är ovanligt varmt ute,
Page 20 and 21:
Förväntningarna på Siv är näst
Page 22 and 23:
det att dottern inte behövde henne
Page 24 and 25:
LINNÉA Linnéa drar på sig den vi
Page 26 and 27:
alla mammor och barn. Linnéa har f
Page 28 and 29:
Esaias gråter allt häftigare i va
Page 30 and 31:
ELIN Bergakungen. Biografen som är
Page 32 and 33:
kunna gå utav sig själv när hon
Page 34 and 35:
GUNILLA Teét är ännu för varmt
Page 36 and 37:
var som mest intima med varandra. B
Page 38 and 39:
LINNÉA På ytan ser allt perfekt u
Page 40 and 41:
ara att det är roligt.” Även To
Page 42 and 43:
ELIN Han vägrar att ge henne nycke
Page 44 and 45: GUNILLA Inbrottstjuvar! Det är Gun
Page 46 and 47: LINNÉA I vanliga fall försöker L
Page 48 and 49: GUNILLA Att han ligger brevid henne
Page 50 and 51: Ingen pension... Nej, hon skulle om
Page 52 and 53: telefonen igen och går systematisk
Page 54 and 55: LINNÉA Innan hon somnade tänkte h
Page 56 and 57: ”Här ser det ju ut som en privat
Page 58 and 59: ELIN Så skönt det är att sova ut
Page 60 and 61: De tar henne till mammans matoslukt
Page 62 and 63: ”Här, Gunilla, vid vårt sommarh
Page 64 and 65: ”Om du frågar mig så verkar han
Page 66 and 67: som hon egentligen är, inte som...
Page 68 and 69: Fredag - kväll 67
Page 70 and 71: Unga vackra kvinnor. Mjukglass. Fet
Page 72 and 73: hon inte trodde att Gunilla hörde?
Page 74 and 75: LINNÉA Hon känner sig inte alls m
Page 76 and 77: vad tycker han om den i så fall? T
Page 78 and 79: En ilning går genom hennes kropp n
Page 80 and 81: Han tittar ut genom fönstret, som
Page 82 and 83: GUNILLA Även denna natt vaknar Gun
Page 84 and 85: na. I någon slags panik börjar ho
Page 86 and 87: ELIN Promenaden hem från hotellet
Page 88 and 89: Lördag - morgon 87
Page 90 and 91: Senare, när de hade konstaterat at
Page 92 and 93: LINNÉA Torbjörn ligger och sover
Page 96 and 97: ELIN Ljuset fyller hennes sovrum oc
Page 98 and 99: Lördag - dag 97
Page 100 and 101: huvud. Hon hade inga andra drömmar
Page 102 and 103: Finna mig i det, så som mamma gjor
Page 104 and 105: ELIN Hur länge har hon egentligen
Page 106 and 107: Nu bär hennes ben åtminstone så
Page 108 and 109: Lördag - kväll 107
Page 110 and 111: “Herregud, hur är det? Har det h
Page 112 and 113: LINNÉA Allting är perfekt. Ingen
Page 114 and 115: Hon ser honom rakt in i ögonen, de
Page 116 and 117: “Ännu en idiot” suckar hon bar
Page 118 and 119: “Ursäkta då, men det lät som o
Page 120 and 121: LINNÉA Det var längesedan, om nå
Page 122 and 123: GUNILLA Det borde inte vara möjlig
Page 124 and 125: Hon går sedan upp till sängkammar
Page 126 and 127: Sedan börjar hon gråta, som om sk
Page 128 and 129: GUNILLA Klockan är närmare tio n
Page 130 and 131: Och hon lovar sig själv att laga t
Page 132 and 133: Obevekligt, vare sig Linnéa vill,
Page 134 and 135: Ingenting var rätt. Men nu var det
Page 136 and 137: ELIN Han vill inte att hon ska stan
Page 138 and 139: Det är Allmänna Arvsfonden som ho
Page 140 and 141: GUNILLA Det knorrar lite i magen fa
Page 142 and 143: LINNÉA Hon sitter där i det främ
Page 144 and 145:
“Nej... jag tror faktiskt inte de
Page 146 and 147:
“Tre.” Och så går det upp fö
Page 148 and 149:
Tanken slår henne också att det k
Page 150 and 151:
Söndag - kväll 149
Page 152 and 153:
“Så hemskt med Stroken...” “
Page 154 and 155:
Själv får hon Gunilla ner i soffa
Page 156 and 157:
Men det är slut nu.” “Torbjör
Page 158 and 159:
GUNILLA Han ser mindre ut som död.
Page 160 and 161:
ELIN Hon trodde att hon skulle somn
Page 162 and 163:
LINNÉA “Äpplepaj, vaniljsås oc
Page 164 and 165:
GUNILLA “Brevet!” Det är som o
Page 166 and 167:
Ilskan har vällt upp i Gunilla som
Page 168 and 169:
Natten är alldeles stjärnklar och
show all

Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?